Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTSTUDIER TILL BIRGITTAS REVELATIONER
I 3 I
IV: 55.1 Detta textparti är efter allt att döma ungefär
samtidigt med de tvenne förut nämnda. Kristus säger sig ha manat
landets furste, d. v. s. Magnus Eriksson, med välgärningar, råd
och tuktan. Men ju mildare denne blivit behandlad, desto
mera otacksam och glömsk har han blivit. Därför kallas han
nu »från kronan», vilken skall tillfalla en annan. »Immittamque
ei et assentatoribus eius aspidem immitem de vipera et
sub-dola vvlpe generatum, qui terram et habitatores eius
contur-bet et simplices deplumabit, qui cacumina terrarum
ascen-dit2 et gloriantes deiciet et conculcet.»3 Birgitta känner, att
hon snart skall bli ställd inför ett fullbordat faktum, och hon
accepterar därför en oundviklig position.4 Nu är det Frälsaren
själv, som på grund av Magnus Erikssons synder gör Albrekt
till konung i Sverige, där förhållandena visserligen skola
förvärras. Birgitta har 1363 haft svårt att finna sig i Albrekts
konungadöme, men hon har dock fogat sig.
Då man vill bilda sig en uppfattning av Birgittas hållning
mot Albrekt vid tiden för Libellus’ tillkomst, måste man på
grund av bristen på direkt källmaterial, d. v. s. revelationer, skaffa
sig en utgångspunkt genom att fastställa vilka intressen Birgitta
i första hand hade att bevaka i Sverige under den långa vistel-
1 Tillägget består av tvenne stycken, varav det främre berör konung
Albrekt. Liksom de förutnämnda additionerna saknas detta tillägg i den
fornsvenska texten, men det torde ha intagits i latintexterna tidigare än
additionerna till VI: 32 och VIII: 17, enär det uppträder i
kalmarmanuskriptet och är redan i de äldsta pragmanuskripten markerat medelst en
hänvisning »in fine sexti libri» (se härom min uppsats om
praghandskrifterna i NTBB 1926, s. 160).
2 Jfr vadstenatänkebokens bekanta ord om tyskarna under årtalet
1365 (SRS I: i, s. 100).
3 Samtliga tre här senast diskuterade revelationer och deras tillägg äro
översatta av Steffen, som påpekat samhörigheten dem emellan. Se härom
steffen, s. 170, not 3 (jfr senare andersson, a. a., s. 144, not 1 och s.
145, not 5). steffen har i sistberörda addition återgivit »simplices» med
»de enfaldiga» och »gloriantes» med »de högfärdiga», vilket alldeles förstör
sammanhanget. De båda latinorden beteckna personer i resp. lägre och
högre samhällsställning.
4 Naturligtvis hindrar intet antagandet, att det efter IV: 55 ställda
textstycket skrivits något före additionen till VIII: 17, som haft helt annan
adress. Den gäller nämligen Albrekt, medan tillägget till IV: 55 i första
hand berör Magnus Eriksson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
