Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
salomon kraft
Huvudarbetet rörande beskickningen har till författare J.
JAAK-KOLA.1 I likhet med WESTMAN2 har den finske forskaren
observerat, att det Palmschiöldska fragmentet av en finlandsbiskoparnas
krönika innehåller en notis om att Hemming fört revelationer
till påven (»reuelaciones sancte Birgitte ad papam detulit et coram
eo sermonem fecit pro laude eius, cui familiarissimus fuit»).3 Då
fragmentet utskrivits först vid 1500-talets början4, kan dess notis
i och för sig icke tillerkännas något absolut källvärde.5
Beskickningen till påven är det oaktat ett ofrånkomligt faktum. Vad
först Petrus’ av Alvastra uppgifter vidkommer, så har priorn ej
haft för avsikt att redogöra för missionens hela förlopp utan
blott för det underverket, att biskop Hemming i en dröm skådat
Birgitta, som bringat honom tröst i besvikelsen över att han
ej lyckats förlika de kämpande konungarna. Vidare har enligt
JAAKKOLA en biskop från det fjärran Finland, stadd på resa
i det land där påven vistats, ej kunnat uraktlåta att uppsöka
den helige fadern. Till yttermera visso angives i revelationer
åbobiskopens huvuduppgift vara att komma till tals med påven.6
JAAKKOLA har emellertid funnit ett ännu säkrare intyg om att
beskickningen till påven verkligen ägt rum. Det föreligger i en
visar hän på någon senare period i hennes liv; de första höra notoriskt
till hennes allra tidigaste uppenbarelser, och de sista röra sig kring sådana
tankar, som måste ha upptagit henne då publicerandet förestod» (a. a., s. 14 f.).
1 Piispa Hemmingin retki paavin luokse v. 1346—47 (= Biskop
Hemmings resa till påven 1346—47), i Finska kyrkohistoriska samfundets
årsskrift 1912. En av fil. lic. E. Hjärne verkställd översättning av detta
arbete har ställts till mitt förfogande av professor N. Ahnlund.
2 A. a., s. 14, not 1.
3 SRS, III: 2, s. 133.
4 Se Annerstedts inledning, SRS, III: 2, s. 132.
5 Jaakkola bringar dock i erinring, att H. G. Porthan framhållit,
att det Palmschiöldska fragmentet i allmänhet är mera tillförlitligt än
Juustens krönika.
6 I Extra: 51 heter det: »Episcopo Aboensi precipio, vt negotium ad
summum pontificem transferat, cui precipio nihil diminuere sed permitto
addere, que ad honorem meum sunt et ad salutem animarum». I I: 52
ålägger Gud »den tredje biskopen»: »verba mea, que proprio ore locutus
sum, in publicum venire facias et ad caput ecclesie personaliter defer.»
Jfr även Extra: 104, ursprungligen ett parti ur priorn Petrus’ deposition
(se Porthan, Opera selecta, I, s. 240, not 45).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
