Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 88 salomon kraft
et precepit illa mittere pape Clementj VI°, scilicet, quod faceret
pacem inter reges Francie et Anglie, et veniret in Ytaliam et
annunciaret annum iubileum. Et hane reuelationem portauit
dominus Hemingus, episcopus Aboensis, et fräter Petrus, prior
monasterij de Aluastro de regno Suetie, ordinis cisterciensis.»
Att Alfons, som först c:a 1370 kommit i beröring med
Birgitta och hennes krets, på båda källställena uttrycker sig
synnerligen vagt beträffande tidpunkten för beskickningens
avfärdande, förringar ej i övrigt hans upplysningars värde. Birgittas
beskickning till påven kan ej dragas i tvivelsmål.
Jaakkola förmodar — i anslutning till Steffen1 och
Westman2— att revelationerna IV: 103—105, som gälla konungarna i
England och Frankrike, äro äldre än den till Klemens VI
riktade uppenbarelsen VI: 63. Enligt de förra skulle man
åvägabringa försoning mellan de båda kämpande furstarna genom att
närmare utreda, vilkendera som hade bättre arvsrätt till franska
kronan. Enligt påverevelationen skulle kriget avslutas för det
instundande jubelårets skull. Fredsförhoppningarna byggdes på
vartdera hållet på olika grunder, vilka enligt Jaakkola ej
samtidigt mognat i Birgittas sinne. Härtill kommer, att i de tre
uppenbarelserna i lib. IV har Birgitta själv tagit fredsverket om
händer, medan VI: 63 innehåller en vädjan till påvens bemedling.
Jag kan ej biträda uppfattningen, att den till påven ställda
revelationen skulle vara yngre än de övriga i detta sammanhang
berörda textstyckena. Alfons’ uppgift, att revelationen VI: 63
av biskop Hemming och priorn Petrus förts till påven,
kompletterar priorns upplysning, att sändebuden överbragt IV: 103
—105 till konungarna av Frankrike och England. Det torde
vara högst troligt, att Birgitta, samtidigt med att hon
rekommenderar de båda furstarna att låta anställa en undersökning
om arvsrätten, vänt sig till kristenhetens högste styresman och
anmodat denne ingripa med sin medling.3
I en skarpsinnig analys av hithörande källmaterial visar
1 A. a., s. XV.
2 A. a., s. 13 f.
3 Teorien om revelationernas skilda tillkomsttider utgår från Steffens
iakttagelse (a. a., s. XV, not 1), att VI: 63 innehåller en passus, som
ansluter till några ord i Matthias prolog till lib. I (prologen: »Stupor et mira-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
