- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettionde årgången, 1930 /
90

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

GÖSTA KELLERMAN

Hans stad är där, och där Hans tron, den höga.
Säll den som utvald blir att bo däruppe.»’

Det är samma personliga begränsning hos Gud, som
lockade Folgore da San Gemignano att efter guelfernas nederlag
vid Montecatini 1315 brista ut i Guds-hädelse:

»Eo non ti lodo, Dio, e non ti adoro,
e non ti prego e non ti rengrazio,
che 1’aneme di star en purgatoro . .

Sådan försmädelse, sådan otrohet är helvetets förutsättning,
dess väsen och uppgift att straffa. Ty Gud är hämndens Gud
gent emot de icke trogna. »La divina vendetta», »la vendetta
di DiO’>, äro signifikativa uttryck i Inferno.3 Ondskan är innerst
en kränkning av Gud:

»All ondska — himlens avsky — har till syfte
att kränka helig rätt».4

Hämndtanken framträder vidare i samband med
försoningskravet och sedermera det straff, som genom romarrikets
representant Titus utkrävdes härför Par. 6, 82 ff. Men sida vid sida
med hämndtanken går föreställningen av ondskan som en organisk
konsekvens av Guds-frånvändheten.

Huru helig än rätten var för Dante, eller, rättare sagt,
kanske just emedan den var så helig, kände han sig ha rätt att
visa sig trolös mot förrädare. Uttryckligen nämner han detta
som höviskhet mot Gud.

»chè. quello imperador che là su regna,
perch’io fu’ ribellante a la sua legge,
non vuol che n sua città per me si vegna.
In tutte parti impera, e quivi regge;
quivi è la sua città e 1’alto seggio:
oh felice colui cu’ ivi eleggeü»

2 Jfr AGaspary, a. a. I, s. 222.

3 Inf. 11,90; 14,16; 14,60; även Purg. 20,94 ff.; 33,36.

»D’ogni malizia ch’odio in cielo acquista,

ingiuria è ’1 fine, ...» Inf. 11,22 f.

Jfr Inf. 11,95 ff-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1930/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free