Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. I. Påvedöme och statsmakt i sitt förhållande till domkapitels rätt att välja biskop - De äldsta svenska biskopsvalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
NILS SÖDERLIND
temperamentsfulla utgjutelser, — Gregorius XI får t. ex. höra sådana
tillvitelser som: »Alla, som komma till ditt hov, sänder du till helvetets
eld»1 — även i detta hänseende visar sig tillhöra den klassiska
medeltiden är ju endast att vänta. Men det fanns andra, som voro mindre
traditionsbundna än Birgitta och i sin kritik djärvare än biskop
Grosseteste. Den kuriala förvaltningens brister voro för
iögonfallande, godtyckligheten för stor, orättvisorna i befordringsväsendet för
påtagliga, korruptionen för ohöljd, det ekonomiska
utpressningssystemet för öppet för att icke ansvarskännande män skulle söka
bättra vad som brast. Allt starkare blevo ropen på en »reformatio
ecclesiae in capite et membris». »Hur nödvändig kyrkans
reformation är, vet hela världen, vet klerus, vet hela kristenheten.
Himmelen, elementen, blodet av de själar, som dagligen gå under, ja,
t. o. m. själva stenarna ropa efter reform. Alla dygder äro bannlysta,
alla laster ha trätt i deras ställe» heter det patetiskt i en predikan,
som Mathias Roeder höll inför konciliet i Konstanz. Dylika
deklamationer möta oss tidigt. Den konciliära reformrörelsen är nämligen
äldre än påveschismen och tog sig starka uttryck redan på konciliet
i Vienne 1311/12.2 Mot århundradets slut sköt den emellertid ny
fart för att under nästa sekel kulminera i de stora reformkoncilierna
i Pisa (1409), Konstanz (1414—1418), och Basel (1431—1449). Nu
var man ej heller rädd att sjunga ut med sin mening. En hel litteratur
växer upp och gör de konciliära reformidéerna kända. Klassiska
representanter för denna omfångsrika litteraturart äro de båda
skrifterna »Squalores curiae Romanae» och »Speculum aureum de
titulis beneficiorum» från det femtonde århundradets början.
Angreppen på kurians simoni, påvens godtyckliga reservationer och
beskattningens orättvisa fördelning äro skarpa. Den nyvaknande
episko-palismen träder in för biskoparnas gamla »potestas ecclesiastica» och
domkapitlen börja allt kraftigare opponera sig mot den påvliga
absolutismens inblandning i deras rätt att välja stiftets biskop. På
baselkonciliet var också oppositionen stark nog att gå från ord till
handling. År 1433 inskränker man påvens reservationsrätt och
kapitlens valrätt fastslås. Två år senare (1435) avskaffas annaterna,
palliumavgifterna och utnämningstaxorna och 1438 flertalet
exspek-tanser, dispenser och prebendereservationer. — Tyvärr idel
pappersreformer.
1 Revel. IV, 142.
2 Haller, a. a., s. 52 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
