Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. I. Påvedöme och statsmakt i sitt förhållande till domkapitels rätt att välja biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 21
femtonde århundradets första decennier Linköpings stift med dess
domkapitel i spetsen, ehuru rörelsen ingalunda var begränsad enbart
till östgötastiftet. Till och med inom Vadstena kloster, som dock i
särskilt hög grad åtnjutit Margaretas ynnest, skönj es en spirande
opposition, och hennes eftermäle i klostrets diarium har följande
kärva lydelse: »Hon var under sitt liv, vad det värdsliga vidkommer,
mycket gynnad av lyckan».1 Under striden om biskopsstolen i
Strängnäs 1408—1410 hade både drottningen och kungen
betecknats som kyrkans »tyranni» och på arbogakonciliet 1417 stod
alvastra-abboten Hans anklagad för smädligt skrivsätt mot kung Erik. Väl
förnekade Hans att han liknat kungen vid kejsar Nero och att
skrivelsen till skarabispen tillkommit på ärkebiskopens initiativ, men
faderskapet till den uppsnappade episteln kunde han ej förneka.2
Vad som ligger bakom det hela undandrager sig för närvarande vår
kännedom, men brevet är av stort intresse som ett exempel på den
kyrkliga oppositionen mot den dansk-tyska unionsmonarken. Att
denna opposition, som under 1420-talet åtminstone icke avtager,
fann rik näring i tidens konciliära reformrörelse är visst. Denna
reformrörelses historia är för Sveriges del ännu oskriven, men en
kommande undersökning skall sannolikt visa, att dess betydelse
för vårt land varit större än man i allmänhet varit böjd för att
antaga. Någon starkare opposition mot provisionerna märker man
visserligen ej i Norden, något som beror på att provisionernas antal
häruppe höll sig inom snävare gränser än i de flesta andra länder.
Men att man även i dessa avlägsna trakter dristat sig till att öva en
smula kritik mot det rådande kuriala systemet därom hava vi bevis
nog. För ett fattigt land som vårt voro också de påvliga skatterna
mycket kännbara pålagor, och i Liber ecclesiae Lincopensis har en
bekymrad linköpingsklerk år 1435 i några ganska orginella satser
delgivit eftervärlden sin mening om annaternas fördärvbringande
följder. Striden om strängnäsvalet 1408 splittrade rent av landet i
två partier. Linköpings- och strängnässtiften anslöto sig ganska
öppet till pisakonciliets påve, Alexander V, och biskoparna av
Linköping, Västerås och Skara gingo villigt Alexanders ärenden. På
konciliet i Pisa hade Gjurd uppträtt som en slags inofficiell
representant för Sverige, men vid koncilierna i Konstanz och Basel var riket
officiellt företrätt.
1 Diarium Vadstenense, SRS, I, s. 132.
2 SD, nr 240g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
