Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. II. Ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 och tvistens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
NILS SÖDERLIND
in temporalibus deltagit i stiftets styrande.1 Den ’/9 1420 utses Olaus
att jämte tvenne andra vara uppsalakapitlets ombud vid kurian och
i början av år 1422 finna vi honom också i Rom.2 — I detta
sammanhang bör kanske anmärkas, att Lagerbring genom att missförstå
själva kärnpunkten i de vittnesförhör, som under oktober månad
höllos i Uppsala, kommit att utrusta Olaus med en god portion
högfärd.3
Domkapitlets val kom att få följder, som detta aldrig kunnat
förutse. Det har ock betraktats som »det första steget till Sveriges
frigörelse från den unionella enväldet».4 — Den ledande inom
domkapitlet vid valet synes ha varit den 70-årige ärkedjäknen Petrus
Hemmingi, vilken redan vid 1408 års ärkebiskopsval spelat en
betydande roll. Den förnämsta orsaken till den stora raskhet, varmed
valet genomdrevs, torde — jämte bristen på en betydande
motkandidat — vara att söka i kanikernas fruktan, att konungen
skulle söka påtvinga kapitlet en för dess medlemmar misshaglig
ärkebiskopskandidat. — Nils Höjer5 och K. B. Westman6 hålla för
troligt, att uppsalakapitlet redan före valet haft kännedom om att
Erik till ärkebiskop ämnade föreslå biskop Thomas i Strängnäs och
att domkapitlet, ihågkommande 1408 års händelser i största hast
företagit sitt val för att förebygga en manöver enligt dess mening
snarlik den som förde Johannes Jerechini upp på Uppsala
ärkebiskopsstol. Höjer uttrycker ock en förmodan om att det är biskop Thomas
själv, som meddelat kapitlet konungens plan. Det bevarade
urkundsmaterialet ger emellertid intet stöd åt den framställda
hypotesen. Och det finns ingenting, som hindrar godtagandet av
kanikernas uppgift i brevet till konungen av den 4/31432, att de »fastedags
sunedagh» mottogo konungens brev, »j hwilka wij idher wil]ja
understodom om biskop Thomas, at wij han till ärchiebiskop skullom
postulera». Kanikerna göra alltså här gällande, att de först genom Eriks
1 Djurklou, Jöns Gerekesson, ärkebiskop i Uppsala 1408—1421 (HT
1894), 218.
2 Därunder uträttade han också en del uppdrag för Vadstena kloster
(T. Höjer, Studier i Vadstena klosters och birgittinordens historia, s. 183).
3 Lagerbring, Swea rikes historia, IV, s. 340.
1 K. B. Westman, Reformationens genombrottsår, s. 54.
5 N. Höjer, Nordiska folkens historia, s. 588 (i
Hildebrand-Hjärne-Pfluck-Harttungs Världshistoria, II).
6 Westman, a. a., s. 55, not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
