Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. II. Ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 och tvistens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 25
skrivelse av den "/g1 erfarit dennes planer angående
ärkebiskopsstolens återbesättande. Av brevet liksom av de senare skrivelserna
framgår det visserligen, att biskop Thomas, »cuius persona nobis
fuisset gratissima»2, varit på tal vid valet, men strängnäsbiskopens
kandidatur har av allt att döma framförts av kanikerna själva.3
Både i sitt svar på Eriks skrivelse av den 6/3 och i breven till de
svenska domkapitlen säga de sig ej ha vetat av före valet, att konungen till
ärkebiskop önskade biskop Thomas. Någon orsak till att
uppsala-kanikerna skulle vilja föra de övriga kapitlen bakom ljuset kan ej
rimligen finnas. Genom att avslöja vad de eventuellt trodde sig veta
om konungens innersta planer skulle ju endast stärka sin egen
ställning inför de svenska domkapitlen. Vore Höjers antagande
riktigt, förefaller det mig också lite märkvärdigt, att icke kanikerna
redan i sin skrivelse av den 16/2 inflikat några ord om att de förgäves
sökt övertala biskop Thomas att emottaga ett val till Sveriges
ärkebiskop och att de, först sedan definitivt avböjande ingått från
strängnäsbiskopen, därtill korat sin egen domprost. Detta skulle ju
inför konungens ögon ha kommit deras val att framstå i en oändligt
mycket mera gynnsam dager. För övrigt är det mig ganska
obegripligt, hur uppsalakanikerna — om de nu känt till planen med biskop
Thomas — däri kunnat se något, som erinrade om 1408 års
händelser. Ansågo de verkligen konungen vara en till den grad dålig
människokännare, att han i strängnäsbiskopen, som för honom ingalunda
var någon »persona ignota», trott sig finna ett villigt verktyg för sina
vidare planer?4 Knappast. Biskop Thomas var ingen Andreas Smek.
1 Akter, s. 4 f.
2 Domkapitlets skrivelse till Linköpings domkapitel av d. •/« 1432 (Akter,
s. 13 f.).
3 Thomas hade dock avböjt ett val.
4 Varken Höjer eller Westman tycks dock mena, att det varit konungens
plan, att Thomas efter valet skulle avstå från ärkebiskopsstolen. Men hur kunde
kanikerna då i denna Eriks plan se en manöver snarlik den av år 1408? —
Förklarliga bli under sådana omständigheter kanikernas åtgöranden i febr. 1432
endast, om man antager, att Thomas samtidigt med att han underrättade
dem om Eriks plan även undanbad sig val. Men som ovan sökts påvisas sakna
enligt min mening Höjers och Westmans stöd i det föreliggande
urkundsmate-terialet. Thomas ovilja att uppställa sig som ärkebiskopskandidat kan man ju
ha inhämtat först efter Johannes Haquini död; äro uppgifterna att denne dog i
spetälska sanna kan frågan om dennes efterträdare dock ha diskuterats på ett
ganska tidigt stadium och Thomas avböjande hållning då erfarits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
