Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. II. Ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 och tvistens uppkomst - Konungens plan att få biskop Thomas till ärkebiskop, åberopar sig på gammal sed och rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 27
Innan kapitlets utskickade hunnit fram till den danska
huvudstaden, hade emellertid konungen, som vid denna tid befann sig i
Hälsingborg, från annat håll erhållit kännedom om
uppsalaärkebiskopens död.1 Redan den 18 febr. känner han till dödsfallet. I
ett brev till domkapitlet i Uppsala »scriptum in castro nostro
Hälsingeborg feria secunda post dominicam septuagesima» (den 18 febr.)
säger han sig ha fått vetskap om ärkebiskop Johannes död och
tillägger så: »Nu giörs thet stoor nytta ok behof, ath i ok wij fulth
grannelika tänchiom upa, hwar wij magom få een godan hederlikan
dande-man till ärkiebiskop igien, ther lijgger oss allom wäl macht upa».
Därefter föreslår han, att domkapitlet till ärkebiskop skall postulera
biskop Thomas i Strängnäs, »hwilken wij för sant wetom at een fult
hedei likan dandeman är, och rijket och kirkione heder och oss allom
wäl nyttelikit ma warda». Ville kapitlet i detta göra honom till
viljes, skulle han — så vitt möjligt var — med råd och dåd bistå
kapitlet självt och kyrkan över huvud, men tillfogar han hotfullt, ville
de icke uppfylla hans önskan, »tha mågen i och försant wetha at wi
wiljom witha och rame kijkiones och riketz bästha, whar wii kunnom».
Konungens fordran förefaller innebära en »anmärkningsvärd
moderation».2 Biskop Thomas’ namn är ju för oss oupplösligt förbundet
med hans »Frihetsvisa». Nu är det nog så, att för Thomas »libertas
ecclesiae» var det primära och »libertas patriae» det sekundära, men
på hans fosterländska sinnelag kan man dock ej gärna tvivla. Denna
tids kyrkomän saknade dock — som Lars Sjödin framhållit3 — i
utomordentligt hög grad, vad vi mena med nationella tänkesätt i
det att för dem »den nationella tanken fanns närmast blott i
betydelsen: det av nationalkyrkan ledda landet».4 Biskop Thomas är
på sätt och vis ett typiskt exempel härpå. Att han klart insåg de
betydande fördelar, unionen medförde för den svenska kyrkan är
visst. Han synes ock ha åtnjutit Eriks synnerliga gunst5 och förtro-
1 Ericus Olai, SRS, II: i, s. 147.
2 K. B. Westman, Reformationens genombrottsår, s. 55.
3 Lars Sjödin, Biskop Thomas (i Hist. tidskrift 1925, s. 201). Thomas
frihetsbegrepp har behandlats av Erland Hjärne i hans intressanta studie,
Biskop Thomas av Strängnäs visa om striden för Sveriges frihet (FHT, 1919).
4 Sjödin, a. a., s. 201.
5 Så hade bl. a. Erik före Thomas konfirmation i brev dat. Ringsted d.
23 jan. 1430 tagit Strängäs domkyrka, dess electus (Thomas) och kapitel under
sitt skydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
