Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. II. Ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 och tvistens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
NILS SÖDERLIND
ende och anlitades av honom i diplomatiska värv.1 Konungens brev
av d. 18 febr. visar, hur högt denne värderade honom. Även efter
uppsalastridens utbrott har uppenbarligen det goda förhållandet
dememellan bestått.2
När uppsalakanikerna i sitt svar (d. 4/s) pä kungabrevet av d.
18 febr. upplysa konung Erik om biskop Thomas ovilja att uppställa
sig som kandidat vid ärkebiskopsvalet, ånge de ej orsaken till hans
avböjande. Intet ger vid handen, att det uteslutande är politiska
synpunkter, som dikterat hans beslut, ehuru helt visst sådana i
mycket betydande grad spelat in. Erland Hjärne, som i sin studie
över Frihetsvisan övertygande har hävdat, att frihetsbegreppet hos
Thomas i främsta rummet är »frälsningsanstaltens självständighet
gentemot den världsliga armens intrång», finner det mycket troligt,
att det är »för denna frihets skull, som biskop Thomas själv försakat
ärkebiskopsstolen i Upsala, när konungen egenmäktigt ville bjuda
den åt sin i viktiga värv betrodde man».3 Hjärnes bevisföring
förefaller övertygande. Men därjämte motiveras också Thomas svar
utan tvivel av hänsynen till domprosten Olaus. Av allt att döma
har nämligen ett synnerligen gott förhållande rått mellan de två.
När biskop Thomas ej ser sig i stånd till att betala sina avgifter till
kurian, är det Olaus, som träder hjälpande emellan, och d. 24 jan.
1431 gäldar Thomas till betalning förfallna servitium commune, och
under hela den stora uppsalastriden har Thomas städse varit Olaus
en hjälpande vän.4 — Och för övrigt. Thomas var ej någon ungdom
1 Vid fredsförhandlingarna mellan Erik och staden Rostock hade bland
andra biskop Thomas av Strängnäs medföljt konungen. (ST enligt Lyb. Urkdb.,
VII, s: 367.)
2 1432 "/to och uj 12 uppträder han jämte bland andra biskop Arnold av
Bergen som Eriks underhandlare med Henrik III:s sändebud (Dip. Norv., VI,
nr 445 och 446). Att Thomas av rådet i Sverige år 1434 utsågs till en av dess
representanter vid Vordingborgsförhandlingarna berodde väl ytterst på att
man i Sverige ansåg, att biskopen ännu ägde kungens förtroende. Rådets
politik vid denna tid gör detta mer än troligt.
3 E. Hjärne, a. a., s. 129. Hjärnes resonemang i a. a. förutsätter Höjers
och Westmans ovan (s. 24) refererade åsikter, men även med den uppfattning,
denna uppsats företräder, är det sannolikt att Thomas’ avböjande svar i hög
grad motiveras av att hans ställning till konungen såsom ärkebiskop under
förhandenvarande omständigheter föga skulle överensstämma med hans tankar
om »libertas ecclesiae».
4 Om — såsom Sjödin antager — Olaus och Thomas varit studiekamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
