Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. II. Ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 och tvistens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 37
utsåg Olaus magistrarna Johannes Röde (»litterarum apostolicarum
abbreuiator»), Henrik Vbelin och Bartolomeus de Laporta
(»canonicum Nouariensem»)1 samt klerkerna Andreas Ingemundi från
Uppsala och Andreas de Godlanda från Linköping att som »suos veros,
certos, legitimos et indubitatos procuratores, actores, factores
nego-ciorumque suorum gestores ac nuncios speciales et generales» vid
kurian verka för hans intressen och försvara honom själv och hans
sak »contra et aduersus serenissimum principem et dominum,
dominum . . . regnorum Dacie, Swecie et Norwegie regem ac reuerendum
patrem, dominum Arnoldum, episcopum Bergensem, ac alios
quos-cumque, qui sui putaverint interesse». — Fullmakten är daterad
Lybeck den 29 augusti 1432.2 Olaus hade nämligen, sedan påven
— om man så vill — stadfäst uppsalakapitlets val, avrest mot norr.3
Om det ursprungligen varit Olaus mening att nu taga uppsalastolen
i besittning är ovisst. I vilket fall som helst har han nog snart insett
det omöjliga i att mot kung Eriks bestämda vilja taga ett sådant
steg. Han blev därför tills vidare stannande i Lybeck, där han i
lugn och ro kunde följa situationens utveckling i de nordiska
länderna.4 Den kanske förnämsta orsaken till hans resa har nog varit
att söka skaffa medel till sina servitieinbetalningar. Visst är, att han
av biskopen i Åbo som lån mottog hundra engelska nobler.5
Händelsernas gång har emellertid snart åter påkallat hans närvaro i
Rom.6
1 Att Bartolomeus de Laporta utsågs till Olaus prokurator berodde på att
kardinal Arduinus de Novara, hans förman, var Vadstenaklostrets beskyddare
och nu av påven förordnats till kommissarie i Olaus’ mål. Under hela
valstridens lopp var han Olaus en trogen vän och beskyddare.
2 Akter, s. 24 ff.
3 Ericus Olai, SRS, II: 1, s. r46.
4 Prof. G. Carlsson har i brev till förf. uttalat en förmodan om att Olaus
den 44/8 1432 varit i Uppsala, därvid stödjande sig på ett uttryck i
uppsalakapitlets brev till kardinalkollegiet av den ’/t 1433: »Qui quidem dominus Olauus
vigore eleccionis huiusmodj necnon confirmacionis ac prouisionis apostolice
desuper obtente recepit anno dominj mccccxxxij die xiiij augusti possessionem
dicte ecclesie Vpsalensis cum summa congratulacione atque gaudio omnium
commorancium in ciuitate et dyocesi Vpsalensi ymmo et tocius regnj». Ericus
Olai motsäger bestämt Carlssons tolkning av den citerade satsen. Kan icke
denna i stället syfta på mottagandet av följebreven av d. 7 maj 1432?
5 Ericus Olai, SRS, II: 1, s. 146. Kvittensbrev av d. 3% 1445 (Akter, s.
150). 6 Jfr Akter, s. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
