Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. III. Valstriden inför påven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
NILS SÖDERLIND
sig göra lät hade han själv med en böneskrivelse till påven sänt sin
trogne kaplan Knut Nicolai vid Mariakyrkan i Köpenhamn.1 Av
denne hade han nyligen erfarit, att Olaus — som han förmodar —
genom att bedrägligt föra den helige fadern bakom ljuset lyckats
förvärva sig påvlig provision till Uppsala ärkestift. Denna
provision ville nu Erik att påven skulle återkalla och att hans egen
kandidat, biskop Arnold av Bergen, i stället skulle utnämnas.2 —
Ärkebiskop Peder framhåller för sin del det betänkliga i att en konungens
fiende bereddes säte och stämma i hans eget råd.
Av Eriks och lundaärkebiskopens skrivelser framgår det, att
brev i detta ärende redan tidigare utfärdats ungefär vid den
tidpunkt, då Arnold utsåg prokuratorer vid kurian i Rom. Om dessa
inlagor kommit påven till handa fore Olaus’ provision är ovisst.
Den tystnad, Eugenius härom iakttager i provisionsbrevet, gör detta
mindre troligt. Han hade, efter vad han själv uppgiver, endast hört
gott om Olaus. Den påvliga utnämningen synes för övrigt ej få sin
fulla förklaring, om man ej går ut ifrån, att påven vid tiden för
provisionen — alltså nära tre månader efter valet — ännu ej ägt
kännedom om Eriks direkt avvisande hållning mot uppsalakapitlets
val. Då så lång tid förflutit utan att någon kunglig protest hörts av,
kunde påven ej annat förmoda än att domkapitlets electus vunnit
konungens gillande. I sitt brev av den 8 okt. säger sig Erik »nyligen»
av sitt sändebud vid kurian ha erhållit underrättelse om Olaus’
utnämning. Utan tvivel har Knut Nicolai så snart han i Rom vunnit
en överblick över ställningen därom tillskrivit sin herre.3 Tydligen
hade det dröjt en tid, innan Knut avrest till’Rom.
De tankar, som uttalas i dessa skrivelser, äro ganska märkliga.
De återkomma ock ständigt och jämt i den senare polemiken mot
domkapitelsvalet. Många av uppgifterna voro bevisligen felaktiga
och kunde med framgång upptagas och bemötas av uppsalakanikerna.
Bakom de flesta låg den från statsmaktens sida sett naturliga och
riktiga tankegången, att uppsalaärkebiskopens faktiska makt numera
1 En av Arnolds prokuratorer, se s. 32.
2 Till Arnolds efterträdare föreslår Erik karthusienserpriorn Goswinus.
Uppgifterna om honom samlade hos O. Kolsrud, Den norske Kirkes
Erke-biskoper og Biskoper, DN, XVII B.
3 Den närmare tidpunkten för detta brev kan ej fastställas. Eriks »nouiter»
får tydligen ej pressas för hårt. Den 20 sept. är Olaus’ utnämning känd i
Danmark. Från Rom till Danmark tog det i bästa fall omkr. en månad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
