Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. III. Valstriden inför påven - Uppsalakapitlets motaktion: vittnesförhören i Uppsala i okt. 1432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
NILS SÖDERLIND
biskoparna framhålla en gång rent ut detta. I sitt brev av d. 12 aug.
1433, vari konungen underrättar Uppsala domkapitel om att han
tillsänder dem biskop Arnold av Bergen för att som ärkebiskop
övertaga uppsalastiftets styrande, säger han, att hans råd1 tillskrivit
påven i vilket avseende magister Olaus förbrutit sig mot sin konung
och hans riken. Denna skrivelse närsluter nu konungen. Och när,
efter Arnolds död, Eriks nye ärkebiskopskandidat, hans »daligh
klerk her Thorlaff Olafsøn, prowest i Bergen», våren 1434 enligt sin
konungs vilja kommer till Uppsala för att tillsvidare övertaga
ärkestiftets förvaltning, åtföljes han rent utav av tvenne svenska
stormän, Bengt Stensson (Natt och Dag) och östgötalagmannen Olof
Rag valdsson.
Uppsalakapitlet blev tidigt underrättat om kung Eriks och hans
danska biskopars skriverier.2 Det är Olaus själv, som genom sin
nuntie Nicholaus Scoot gör det underkunnigt härom. Den
sistnämnde är ock uppenbarligen å Olaus’ vägnar initiativtagaren till
de vittnesförhör angående de föregående ärkebiskopsvalens
frihet, som under tiden den 16—25 oktober anställas i Uppsala. Samma
dag, den 16 okt., hade man för kapitlets räkning låtit göra ett vidisse
av en del påvebrev, som för Sveriges del stadgade biskopsvalens
frihet. De bullor, varav vidimationer togos, voro Lucius III:s
skyddsbrev för Uppsala domkyrka av den 5 nov. 1185, vari bl. a. under hot
av bannlysning stadgades, att ingen under ärkebiskopsvakans finge
drista sig till att skövla domkyrkans tillhörigheter eller på något
sätt söka hindra kanoniskt ärkebiskopsval3, vidare stadfästelsebrevet
av den 7 dec. på Vilhelms av Sabina legatstatut, Innocentius IV:s
bulla, med dess kategoriska förbud mot att någon genom missbruk
1 Rådets skrivelse finnes ej bevarat — såvida nu ej därmed avses
biskops-skrivelsen av d. 9 - 1433 (Akter, s. 75 ff.).
2 Givetvis känna kanikerna icke till Eriks och Peders skrivelser, näppe
också de danska bisparnas av d. 20 sept., ehuru samtliga de invändningar mot
valet, som kanikerna i okt. bemöta, återfinnas i denna skrivelse. Tiden mellan
detta brev och vittnesförhören är näml. för kort (c. en månad). Kanske funnos
de uppgifterna i Eriks och de danska biskoparnas tidigare skrivelser. Eller
åsyftar man yttranden, som fällts av Arnolds prokuratorer vid kurian?
3 »Statuimus insuper et sub interminatione anathematis inhibemus, ne
uacante ecclesia tua res eius diripere aut eam quomolibet perturbare uel archie-
piscopi electionem canonicam impediri quecumque persona dampnabili te-
meritate presumat». DS nr 96.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
