Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. III. Valstriden inför påven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
NILS SÖDERLIND
uppburit avkastning av några förläningar, som han mottagit av
konungen. Dock sade han sig ha hört, att Sverige tidigare haft en
drots, vilken varit »generalis vicarius regis per totum regnum» och
som sådan i konungs bortvaro varit landets styresman. Detta ämbete
hade emellertid efter Bo Jonssons död för fyrtiofyra år sedan1 ej
återbesatts. Beträffande tiden, när man underrättat kung Erik om
det nya valet, så hade man sänt dekanen Nicholaus och kaniken
Nicholaus Ricardi till konungen med kapitlets skrivelse och dessa hade,
enligt egen uppgift, den 2 mars inträffat i Köpenhamn, där konungen
för tillfället uppehöll sig, där de tre dagar därefter haft företräde för
konungen och fem dagar senare mottagit hans svar. Och slutligen
svarade ärkediakonen Petrus, att Erik Maria Magdalenas dag (d. 22
juli) 1396 enligt gammal sed vid Mora stenar krönts till Sveriges
konung och att han avlagt eden på evangeliet och i händerna på
ärkebiskop Henrik och i närvaro av hans sex suffraganbiskopar och
en stor mängd av rikets ädlingar. — Ingen av kanikerna hade hört,
att Olaus var en orostiftare i riket eller mellan rikena.
Tidigare samma dag hade Nicholaus Scoot förelagt några svenska
ädlingar och riksråd liknande frågor till besvarande.2 De fyra första
överensstämde till innehållet med de första fyra, som senare ställdes
till domkapitelsmedlemmarna, och svaren gingo i samma riktning
som kanikernas. På den femte och sista frågan, om det »in
colliga-cione regnorum Suecie et Dacie», överenskommits, att
ärkebiskopsvalen skulle vara fria, svarade riksrådet Gotskalk Bengtsson, att
han trodde så var fallet.3 — En vecka därefter anställdes ännu ett
vittnesförhör, nu på uppsalakapitlets begäran och denna gång med
några äldre borgare i Uppsala stad. Samtidigt avlämnade ock
borgmästaren och rådmännen i staden, på anmodan av domkapitlet, en
förklaring över tidigare ärkebiskopsval. Något direkt nytt framkom
ej vid detta tillfälle. Man hade aldrig hört, att någon ärkebiskop
kommit utan att först vara av domkapitlet väld, — dock med undan-
1 Petrus mindes dock fel, Bo Jonsson dog 1386.
2 Se ovan s. 41 not 3.
3 Erslevs anmärkning att denna fråga ej innebar någon framkomlig
utväg för Olaus och hans kapitel, då den s. k. unionsakten från kalmarmötet
1397 låg i säkert förvar i danska gömmor och således ej var svenskarna
tillgänglig, är såtillvida obefogad som frågan ej syftar på 1397 års kalmartraktat
utan på Margaretas ovan (s. 34) refererade försäkran. Påpekat av prof. G.
Carlsson i brev till förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
