Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. III. Valstriden inför påven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 47
tag av Johannes Jerechini, »hwilkith wi forstodom, att capitulum han
nødhoghe thogho oc ey waalt häfde».1
Genom dessa vittnesförhör hade Olaus och hans kapitel i det
stora hela klart och tydligt förmått påvisa de oriktigheter, som
vidlådde motståndarnas tidigare inlagor till påven. Men ej heller de
uttalanden, domkapitlet under tiden den 18—25 okt. lyckats
utverka, kunna gå fria från invändningar. Förvanskningen av fakta
är i vissa avseenden anmärkningsvärd. Kanikerna själva måste
nog ha varit medvetna om felaktigheterna. Man kan väl eljest
knappast tillfredsställande förklara, huru de under de sista
årtiondena så vanliga kungliga övergreppen vid de svenska biskopsvalen
kunnat till den grad spårlöst gå uppsalakonsistoriet förbi, som
kanikernas eget vittnesmål synes utvisa.2 Väl kan man ock i Sveriges
tidigare och senare historia uppvisa fall, då ärkebiskopar intagit
en ställning snarlik den, som Erik gör gällande som utmärkande för
hans tids svenske ärkebiskop. Men att detta stått klart för
uppsala-kanikerna är ytterst osannolikt, och i vilket fall som helst tycks en
sådan ärkebiskopens politiska maktställning vara något för tiden
ganska främmande. Att man i stället påminde om det tidigare
svenska drotsämbetet och de befogenheter, som därmed varit
förknippade, tyder på att man både i klerikala och icke-klerikala kretsar
insåg den brist, som vidlådde den svenska statsstyrelsen.3 — I
detta sammanhang kan erinras om hur domkapitlet i Uppsala
ungefär en månad efter det att dessa händelser (vittnesförhören) ägt
rum, närmare bestämt den 18 nov. 1432, till sina prokuratorer vid
kurian och annorstädes befullmäktigade magister Henrik Ubelin
1 Borgmästarens och rådmännens förklaring av d. 25 okt. (Akter, s. 47).
2 Jfr hur man d. 12/2 1432 på intet sätt inviger påven i den kontrovers,
man uppenbarligen väntade med konungen.
3 Efter att ha framhållit de svenska biskoparnas strävan att reglera och
lagstadga de höga riksämbetsmännens funktioner och rättigheter påpekar
Lars Sjödin, a. a., s. 201 not 2, att prelaterna arbetade »för drotsens
automatiska riksföreståndareskap — bl. a. för att göra presentationsrätten till
archi-episcopatet i Uppsala för konungen mindre eftersträvansvärd». Dock torde
man knappast i vittnesförhören i okt. böra se ett utslag av dessa tankar
(Sjödin hänvisar till Akter, s. 40—45) och hela hans resonemang förutsätter väl
statsrättsliga befogenheter och ett politiskt inflytande, som var denna tids
ärkebiskopar ganska främmande. Tidigare och även senare, efter 1440, var
uppsalaärkebiskopens både politiska makt och inflytande långt större än under
1400-talets första decennier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
