Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. III. Valstriden inför påven - Det svenska episkopatets sympatiuttalande till Olaus förmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
NILS SÖDERLIND
i Rom och klerkerna Andreas Ingermundi från Uppsala och Andreas
de Gotlandia från Linköpings stift.1 Saken var väl mera av formell
natur, då samtliga dessa redan tidigare utsetts till ärkebiskop Olaus
egna prokuratorer vid kurian; men det kan ju vara av visst intresse,
då det visar den vikt, man lade på fullgod representation och på
samma gång ger en antydan om hur pass allvarlig, man i Uppsala
ansåg situationen vara. Deras uppgift var att i Rom försvara
domkapitlets val och Olaus’ konfirmation och överhuvudtaget värna
deras rätt och sak. De omständliga instruktionerna äro de vid dylika
tillfällen övliga.
Det var en stor apparat, som satts i rörelse till den nyvalde
uppsalaärkebiskopens understöd. Kanske var det Olaus själv, som
från Lybeck eller var han nu vistades dirigerade det hela. Mot
slutet av år 1432 styrde han emellertid kosan mot söder. Det ligger
nära till hands att förmoda, att underrättelsen om konungens och
de danska biskoparnas skrivelser till påven varit en av de orsaker,
som bidragit till denna romresa. En annan orsak har givetvis varit
att med de lånade pengarna fullgöra sina servitiebetalningar. Vi
finna honom också i Rom i slutet av januari 1433 göra inbetalningar
på sitt commune servitium och ett servitium minutum.2 Hur stora
än Olaus’ svårigheter voro att skaffa de nödiga summorna, och hur
oregelbundet inbetalningarna än inflöto till kurian3, så måste de
dock — kanske mer än man i förstone vore böjd att medgiva — stärka
Olaus’ sak vid den heliga stolen, där han ock redan förra året (1432)
erhållit sin vigning till ärkebiskop.4
Man får väl antaga, att Olaus och hans vänner icke dröjde med
att underrätta påven om det, som framkommit vid vittnesförhören
i Uppsala okt. 1432. Det var ju saker, som icke kunde undgå att
1 Akter, s. 51 ff.
2 Summorna voro d. 28/i (avbet, på commune servitium o. ett servitium
minutum till kardinalkollegiet) 150 flor.; d. 30/i (avbet, på commune servitium
till den på vi. kammaren) 150 flor.
3 När Olaus d. 28 jan. 1433 gjorde sina inbetalningar till kurian, hade den
d. 16 maj 1432 fastställda åttamåndersfristen (Akter, s. 32) redan för mer än en
vecka sedan gått till ända (Akter, s. 56).
4 Supplik dat. Rom d. 8 dec. 1432, vari presbytern Andreas Pauli från
Uppsala ärkestift hos påven anhåller om provision till den genom ärkebiskop
Olaus’ provision och konsekration ledigblivna »Torna» kyrka. Lindblom,
Akter, s. 55 förslagsvis »Terna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
