Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. III. Valstriden inför påven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 49
göra verkan på den helige fadern och hans kardinaler. Av ännu
större vikt vore naturligen en gemensam skrivelse från det svenska
episkopatet. Att man till fullo insåg betydelsen därav bevisa 1433
års svenska biskopsmöten. I mars och augusti 1433 samlades de
svenska biskoparna på denna sidan Östersjön i Vadstena och
uppsatte skrivelser till Olaus’ förmån.1 I det tidigare av dessa brev, det
av d. 22 mars 1433, säga de sig i augusti månad förra året av den
helige fadern erhållit underrättelse2 om ärkebiskop Olaus’ promotion
och uttala sin och den svenska kyrkoprovinsens glädje över denna
påvens utnämning och bedja på samma gång honom »faderligen»
försvara deras ärkebiskop mot hans fiender, vilka, i det de arbeta
för biskop Arnolds av Bergen överflyttning till Uppsala
ärkebiskopsstol, söka genom falska försäkringar och uppenbart falska uppgifter
beröva ärkebiskop Olaus den värdighet, »vilken» — dåsom de
diplomatiskt nog tillägga — »förlänats honom av Ers Helighet». Danska
biskopars instämmande i dessa uttalanden tillskriver man
obekantskap med den svenska kyrkans privilegier och sedvänjor, och man
håller rent av för troligt, att de dem avtvingats.3 De uppmana
därför påven att upprätthålla deras gamla privilegier och rättigheter
— de andra i förbigående den förut omnämnda bullan av Innocentius
IV — och framhålla, att det skulle bli en stor skandal om en så
dugande man som Olaus mot all rätt skulle utträngas ur sina
rättigheter.4 — Biskopsmötet i Vadstena av mars 1433 hade helt visst
1 Att åbobiskopen ej deltog i något av dessa möten tyder ingalunda på
att han ej skulle ha delat sina svenska medbiskopars sympatier. Både tidigare
och senare visade han klart och tydligt, på vilkens sida hans sympatier funnos.
2 Genom Eugenius följebrev till de svenska biskoparna av d. 7 maj 1432 (?).
3 Denna antydan, om att de danska biskoparna troligen varit utsatta
för övergrepp från konungens sida, är tydligen närmast avsedd att inför påven
försvaga vikten av deras ställningstagande och värdet av deras uttalanden,
men den tyder nog också på att man i svenska klerikala kretsar ansåg, att
de danska biskoparna, då även Arnold, handlade mera i egenskap av konungens
redskap än av egen vilja. En likartad tankegång återfinnes i Ericus Olai något
överdrivna skildring SRS, II: 1, s. 146: »Persequebatur (Erik) enim eum (Olaus)
in Romana Curia, et in sacro generali Concilio, quotidie contra eum scribendo
et aliorum scripta, picta Imperatoris, Regum, Principium, et omnium
Episco-porum trium regnorum suorum, et inferiorum Praelatorum, et Capitulorum
incessanter contra eum dictando».
4 Jämte detta, ovan refererade brev, utfärdades samma dag — den 22
mars — ett med det förra till innehållet likartat brev men utan dess angivande
4 — 3273g. Kyrkohist. Årsskrift 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
