Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. III. Valstriden inför påven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
NILS SÖDERLIND
framgått ur de svenska biskoparnas önskan att för påven klarlägga,
var det svenska episkopatets sympatier funnos. Biskopsmötet i
Vadstena i mars 1433 är snarast ett protestmöte mot de danska
biskoparnas servila ställningstagande, och uppenbarligen fattade
de sitt brev av den 22 mars som en motskrivelse mot kung Eriks
och de danska biskoparnas tidigare uttalanden (sept. och okt. 1432).
— Liknande tankar ligga tvivelsutan ock bakom det senare
vadstenamötet (i början av aug. 1433), men därjämte hade detta sin
speciella förhistoria. — På fredskonferensen i Horsens (i aug. 1432)
hade det bl. a. överenskommits, att de stridande parterna den 1 maj
följande år skulle mötas i Svendborg för att där söka komma till
en fredlig lösning på den inbördes striden. Denna överenskommelse
hade å Danmark-Sverige-Norges sida avslutits av konung Erik och
hans danska råd.1 Vid förhandlingarna i Svendborg den 1 maj—7
juni 1433 närvoro även rådsherrar från Sverige och troligen även
från Norge.2 Konungen, som till fullo insåg, vilket värdefullt stöd
i hans tvist med uppsalakapitlet det för honom vore, om de
närvarande svensk-norska biskoparna kunde förmås till ett uttalande
av de planer, som riktats mot Olaus. Som Lindblom, Akter, s. 65 anmärker
är detta senare brev tydligen avsett för en annan eventualitet än det förra.
Detta blir tydligt av den, uppenbarligen för brevföraren avsedda ant. på en
papperskopia av denna sista skrivelse, där det heter: sinter has duas tabulas
est una littera episcoporum regnj Suecie ad papam pro Olauo archiepiscopo
Vpsalensi, cuius littere copia habetur in hoc papyro in alia parte. — Et debet
litera bene custodirj, ut, si contingeret regem aliud scribere pape contra
archie-piscopum, debet ista littera tradi domino cardinali Nouariensi». — Själva
originalen till dessa skrivelser (av perg.) äro beseglade, det förra av fyra sigill
(nr i bp Knuts, nr 2 sannolikt bp Sigges, nr 3 (fragment) bp Thomas, nr 4
sannol. bp Olof (i Västerås), den senare av 3 sigill (nr 1 sannol. bp Sigges, nr 2
säkerligen bp Thomas, nr 3 sannol. bp Nils (så enl. Lindblom, Akter, s. 66 ff.).
— Möjligen skulle man kunna förklara tillkomsten av dubbelskrivelserna av d.
22 mars så, att de svenska biskoparna, som redan erhållit kallelse till
svend-borgsmötet, fruktat att under detta bli utsatta för påtryckningar från konungens
sida och nu genom den senare skrivelsen automatiskt velat skydda sig och sin
ärkebiskop.
1 ST, III, s. no.
2 Den starkt korrumperade förteckningen på närvarande rådsherrar hos
A. Huitfeld, Danmarcks Rigis Kronicke, I, s. 769 upptager ingen norrman,
men då biskop Johannes av Oslo deltager i utställandet av brevet till påven av
d. */’, är det troligast, att han även närvarit vid svendborgsmötet — åtminstone
någon tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
