Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. III. Valstriden inför påven - Olaus stärker sin ställning vid kurian genom servitie-inbetalningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 53
de ock till ärkebiskop Olaus och bådo honom om ursäkt för sitt
instämmande i det mot honom riktade brevet av d. 9 juli, vilket
avtvingats dem, något som de närvarande kunde intyga. Dock bedja
de Olaus vid kurian handskas så varligt med deras protest, att den
icke komme till allmän kännedom, framför allt icke till konungens,
då denne helt visst då skulle tillfoga Olaus vänner stor skada.1 Lika
stor försiktighet borde han iakttaga med de brev, som de tidigare
skrivit till honom.2 -— Dagen förut — alltså den 5 augusti — hade
samtliga närvarande biskopar avgivit en öppen förklaring,
huruledes de svenska biskopsvalen plägat ske: valen hade av ålder varit
fria, och först efter valet hade den valde själv eller hans ombud
därom underrättat konungen och begärt hans bifall. Dock medgåvo
de, att det funnits fall, då den valde till följd av konungarnas
motstånd eller deras snabba bud till Rom på grund av påvlig reservation
måst avstå från sin plats.3
»I kunnen knappt tro, under vilka stora faror vi i detta ögonblick
och under förhandenvarande omständigheter kämpa» hade de tre
biskoparna skrivit till Olaus i sitt brev av d. Med långt större rätt
kunde Olaus göra dessa ord till sina. Det är överhuvudtaget
anmärkningsvärt, att han icke gav upp i den till synes ojämna striden,
utan med en energi och en seghet och ett tillvägagångssätt, som
tydligt röjer, att han icke kämpade för slem vinnings skull utan för
en viktig princip4, kämpade sin kamp till slut. Olaus ställning hade
visserligen i hög grad förbättrats genom vittnesförhören i Uppsala
i okt. förra året, genom de svenska biskoparnas skrivelser av mars
och augusti 1433 (särskilt då protestskrivelsen av d. 4/8) och genom
sina egna servitieinbetalningar i Rom, men den kunde dock
näppeligen kallas lysande.5 Olaus hade väl i slutet av januari lyckats
1 Här ha vi väl ett utslag av biskop Thomas beräknande och smidiga
politik och en upplysning om hur det kom sig att strängnäsbiskopen (jämte
skarabiskopen) även under hela uppsalastriden tycks ha behållit Eriks fulla
förtroende (Vordingborg 1434), sak samma gäller ock biskop Nils, han hade helt
visst eljest ej blivit ett av Eriks ombud i Basel.
2 Breven av d. 22/s 1433.
3 Samtliga fem biskopar ha beseglat uppropet. — Den 4 aug. hade de
ock bestyrkt domkapitlets tidigare (se ovan s. 42 f.) omnämnda vidimation av
vissa påvebrev.
4 Lundquist, a. a., s. 189. Olaus verkade ock efter tvistens slut
»fidelis-sime pro rege». (Ericus Olai, SRS, II: 1, s. 147.)
5 Den omständigheten att ett vidirse av biskopsskrivelserna av aug. 1433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
