Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet - Kapitlet protesterar och drager valstriden inför baselkonciliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
NILS SÖDERLIND
hålla den döde ärkebiskopens ämbetsmän, »at the gøre honwm göth
rekenschaph aff biscops rænthen, som the vpbaret oc inne hafft,
sidhen biscop Jøns døde».1 Han tillägger: »Her vti jther som j wele
hauæ wor tak oc gonst, swo ath oss ther echke mere wetherwilgae
aff skær». Till slut meddelar han, att hans råd tillskrivit påven och
omtalat, i vilket avseende Olaus gjort honom och riket emot. Denna
rådets skrivelse närsluter han.2
Det dröjde ända till de första dagarna av oktober, innan Arnold
själv kom till sitt av konungen tilldelade biskopsstift.3
Dessförinnan hade emellertid uppsalakanikerna — uppenbarligen så snart
de mottagit konungens skrivelse av d. 12 aug. och just till följd av
denna — anropat kardinalkollegiet om bistånd åt deras ärkebiskop,
Olaus, framhållande sin rätt enligt tidigare påvebrev4 och en nära
tvåhundraårig praxis. Det är av ett visst intresse att se, huru
kani-kerna här göra gällande att det är Arnold, som, enligt vad man tror,
»»uppviglad av en äregirighetens ande», uppeggat deras konung mot
den endräkteligsn och enligt kanonisk rätt genom »via inspiracionis»
valde Olaus för att själv kunna erhålla Uppsala ärkebiskopssäte, och
huru eftertryckligt de framhäva vådorna av att biskopar tillsättas
blott genom kunglig gunst, utan föregående kapitelval — i synnerhet
om de voro utlänningar som denne Arnold.5 — Givetvis får man inte
1 I själva verket hade ärkestiftet under denna tid förvaltats, för Olaus’
räkning. Hur stiftsstyrelsen därvid av kanikerna ordnades är väl knappast
möjligt att i detalj klargöra. Uppenbarligen har det dock skett i
överensstämmelse med gällande kyrkorättsliga stadganden (se Hinschius, Kirchenrecht II,
s. 137, 228 ff., Schneider, Die bischöflichen Domkapitel, s. 84 f., 151 f,
Lundquist, a. a., s. 226 f.) och då snarast i anslutning till närmast föregående
biskopsvakanser. — Olika exempel på hur stiftsstyrelse ordnats vid biskops död
erbjuda DS nr 1056 och DS nr 3370. Vid Johannes Jerechini avsättning har
tydligen ledningen fördelats på flera vikarier. Olaus var då Officialis in
tempo-ralibus.
2 Akter, s. 83 f.
3 Uppsalakapitlets redogörelse härom av d. 5 okt. 1433.
4 De påvebullor, man hänvisar till, äro de, av vilka d. 16 10 1432
vidima-tioner tagits och vilka d. ’/» 1433 ytterligare bestyrkts av de i Vadstena
församlade svenska biskoparna. Man skulle ju nästan ha väntat, att kanikerna
1432 skulle ha låtit sig angeläget vara att vidarebefordra dessa vidimationer till
kurian. Men detta har ännu i aug. 1433 ej skett och ovisst är, om det någonsin
hänt. Möjligen har det dock ägt rum i slutet av året. (Se nedan, s. 61.)
5 I detta sammanhang kan ju erinras om att man tidigare innan ännu
hithörande urkundsmaterial fullständigt publicerats — genom en missupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
