Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 59
i denna antydan om att Arnold skulle vara den, som vore
upphovsmannen till förföljelserna mot Olaus se ett försök från kanikernas
sida att ställa konungens beteende i så försonande dager som möjligt.
Den är tvärtom tydligen endast tillkommen för att inför kardinalerna
försvaga intrycket av Eriks och Arnolds handlingar. Den nästan
avoga stämningen mot att indraga utländska prelater i riket, som
man kan skönja mellan raderna, har nog förestavats icke blott av
minnet av den danskfödde Johannes Jerechini bravader utan kanske
i än högre grad av den i Sverige vid denna tid allt mer förnimbara
motsatsen mellan svenskt och danskt.1
En av de första dagarna i oktober kom, som förut omnämnts,
biskop Arnold till Uppsala för att jämlikt sin konungs beslut
övertaga ärkestiftets styrande. Man kan inte precis påstå, att kanikerna
uppskattade kung Eriks åtgärd att för deras »salighets skull»
tillsända dem sin ärkebikopskandidat. Så snart Arnold anlänt till
Uppsala, begärde han väl, att nycklarna till biskopshuset i staden
och till ärkebiskopsbordets alla övriga gårdar av domkapitlet till
honom genast skulle överlämnas.2 Men kapitlet vägrade ståndaktigt
att härutinnan efterkomma hans begäran och varnade honom för
första, andra och tredje gången för att tillägna sig något av biskops-
fattning av ett uttryck i domkapitlets skrivelse (»Qui quidem dominus Olauus
vigore huiusmodj necnon confirmacionis ac prouisionis apostolice desuper
obtente recepit anno domini mccccxxxij die xiiij augusti possessionem dicte
ecclesie Vpsalensis . . .») kommit att förlägga Olaus utnämning av påven till
augusti månad (så t. ex. Hildebrand, a. a., s. 375). Det betyder dock endast,
att domkapitlet vid den tiden fick kännedom om påvens utnämning och att
man sedan dess i Olaus såg sin rätte styresman och för hans räkning sedan
förvaltade stiftet.
1 I den omständigheten att kapitlet här vände sig till kardinalerna och
ej till påven själv får man ingalunda se en antydan om att man på grund av
dennes obenägenhet att fälla ett definitivt avgörande i tvisten mellan kapitlet
och konungen med förbigående av honom hos kardinalerna (liksom senare hos
baselkonciliet, se Akter, s. 108 f.) sökt erhålla ett avgörande utslag i saken —
man vände ju sig ock till påven något senare (d. 21/io, Akter, s. 102 ff.). Att
man skrev till kardinalkollegiet kan ju också ha berott på att påven tydligen
hänskjutit utredandet av Olaus sak till kardinalerna — vare sig det nu varit
en kommission eller kardinalkollegiet i sin helhet (så Lundquist, a. a, s. 183).
2 Källorna till vår kunskap om händelserna i oktober 1433 äro kapit-
lets berättelse härom dat. d. 5/io 1433 (Akter, s. 95 ff.), kapitelsskrivelsen till
påven av d. 21/io (Akter, s. 102 ff.) och Olaus’ brev dat. Strassburg d. 25/2 1434
(Akter, s. 108 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
