Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
NILS SÖDERLIND
bordets fasta eller rörliga egendom och hotade honom i annat fall
enligt tidigare påveprivilegier och legatbestämmelser1 med
exkom-munikation och bannlysning. Icke desto mindre överlämnade Arnold
biskopsborgen i Uppsala åt några av sina följeslagare (quibusdam
suis familiaribus), vilka där bröto sig in och anställde en viss förödelse
(diuersa ostia fracta et res diripi)2, och avreste själv för att sätta sig
i besittning av de övriga ärkebiskopsgårdarna. Arnold torde ock
under den tid, han vistades i ärkestiftet, merendels ha uppehållit sig
på uppsalaärkebiskoparnas fasta Arnö. Klerkerna erkände honom
aldrig som sin stiftschef, och kanikerna ansågo honom ipso facto
bannlyst.
Uppsalakanikerna nöjde sig ej med att inför Arnold protestera
mot dessa övergrepp. Den 13 okt. lät man för kapitlets räkning
vidimera några privilegiebrev, som stadgade stränga straff —
exkom-munikation — för förstörande av och åverkan på klerkers egendom3.
Och ungefär en vecka senare, närmare bestämt d. 21 okt., skrev man
1 Av vidimationerna av d. 13/io 1433 (Akter, s. 98 f.) att döma har man
därvid närmast tänkt på Vilhelms av Sabina legatstatut av år 1248 (». . . duximus
statuendum quod quicunque decetero in domibus eorum (= sacerdotum
bonorum) et precipue fratrum predicatorum uiolenciam fecerint pretextu
hospi-talitatis uel ex alia causa, frangendo eorum domos uel hostia uel uiolenter
ali-quid rapiendo seu in sacerdotos uel domesticos eorum manus injicendo
violen-tas, exceptis personis domini regis et ducis, sentenciam excommunicacionis
incurrant», DS, I, nr 359), vilket sedan av Alexander IV d. as/3 1259 bekräftades
i vad som rörde inbrott och åverkan på andligas egendom (»Cum igitur sicut ex
parte vestra fuit propositum coram nobis bone memorie G. sabinensis episcopus
tunc in illis partibus apostolice sedis legatus duxerit statuendum, vt quicumque
in domibus sacerdotum & ecclesiarum prouincie vpsalensis occasione
hospitali-tatis hostia ipsarum domorum frangere seu aliam uiolenciam inferre
presu-meret excommunicacionis sentenciam incurreret ipso facto», DS, I, nr 466).
Vid sitt förfarande mot Arnold stödde sig därjämte kanikerna helt visst på
Lucius II:s skyddsbrev för Uppsala ärkestift (av d. 5 nov. 1185), där det efter
stadgandena mot att störa domkyrkan eller borttaga hennes besittningar
bl. a. heter: »Siqua igitur in futurum ecclesiastica secularisue persona hane
nostre constitutionis paginam sciens contra eam temere uenire temptauerit
secundo tertioue commonita, nisi reatum suum digna satisfactione
correxe-rit . . .», DS, I, nr 96). — Bullan är ursprungligen riktad mot den s. k.
regalierätten (K. B. Westman, Sv. kyrkans utv., s. 172). Jfr DS, I, nr 186.
2 Hur stor förödelsen var undandrar sig vår närmare kunskap. En
»partiell förstöring, t. ex. av hörnhuset är tänkbar» (A. Hahr, Uppsala forna
ärkebiskopsborg, s. 58) men ej sannolik.
3 Se ovan, not 1. Akter, s. 102 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
