Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet - Ökad kunglig aktivitet i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 71
till påven1 och klagade över kung Eriks intrång i den biskopsvalens
frihet, som tillförsäkrats den svenska kyrkan av Vilhelm av Sabina
och Innocentius III, och över biskop Arnolds inträngande i Uppsala
ärkestift, vilket ägt rum utan att han därför kunde åberopa sig på
någon påvlig provision, ja, vilket uppenbarligen skett i förakt av
den heliga stolens bestämmelser, — Olaus, som kanoniskt valts,
hade ju av påven providerats och därefter vigts till Sveriges
ärkebiskop och nu i över ett års tid innehaft Uppsala ärkebiskopsstol. —
Med dessa skrivelser hastade så kapitlets sändebud mot söder.2
Men vare sig det nu ingick i kapitlets instruktioner eller det skedde
på de utskickades eget bevåg — det blev ej hos påven3 man närmast
skulle söka hjälp för sin ärkebiskop, utan hos det i Basel församlade
kyrkomötet, som vid denna tid stod på höjden av sin makt.
När kung Erik i mitten av augusti 1433 skrev och meddelade
Uppsala domkapitel biskop Arnolds förestående ankomst till
ärkestiftet, uppmanade han kanikerna att »hanum ærlighe oc kerlighe
annama foor bicop, swa lenghe til gudh wil, at hans breff heem komæ
aff Roem, hwilket oss hoppes at brathelikæ skeer». Arnold fick väl
aldrig sitt »breff aff Roem», men åtskilligt tycks tyda på att vid
denna tid en synnerligen kraftig diplomatisk aktion vid kurian ägt
rum härför. Den 24 sept. 14334 klargör Eugenius i ett brev till kung
Erik, att Olaus provision till Uppsala ärkebiskopsstol helt och hållet
berott på kapitlets enhälliga och kanoniskt lagenliga val och på den
valdes förträffliga personliga egenskaper; och på det bestämdaste
bestrider han, att Olaus’ utnämning, som dennes motståndare inför
konungen gjort gällande, skett därför att han vid kurian sagt sig
vara konungens kaplan och rådsherre och äga dennes samtycke.
Något sådant hade Olaus aldrig yttrat till honom, och tal hade ej
heller varit därom. Konungen borde därför ej tro på sådant förtal
och uppmanas till slut att skänka Olaus sitt beskydd så att denne
skulle kunna fullgöra en ärkebiskops skyldigheter och åligganden.
—-Ej lång tid därefter, den 12 följande månad, utfärdade Eugenius en
1 Veterligt första gången man direkt adresserar en skrivelse till påven
(efter valdekretet).
2 Ehuru intet därom nämnes är det väl sannolikt att även vidimationen
sändes till Rom jämte själva huvudbrevet av d. 21/io. Jfr Akter, s. 108.
3 Ärkebiskop Olaus brev av d. **/i 1434 (Akter, s. 108 f.).
4 Akter, s. 94 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
