Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
NILS SÖDERLIND
likartad förklaring till Uppsala domkyrkas suffraganbiskopar och
återgav därvid sin tidigare skrivelse till kung Erik.1 — Äro nu dessa
påvebrev att betrakta som ett Eugenius’ direkta svar på de danska
biskoparnas skrivelse av den 20 sept. 1432?2 Det tycks nästan så.
Men å andra sidan blir det då oförklarligt, varför man i nära ett års
tid dröjt med att giva detta svar. Saken synes mig endast få sin
rätta förklaring, om man får antaga att ungefär vid samma tid som
domkapitlet i Uppsala underrättades om biskop Arnolds snara
ankomst, en kraftig aktion ägt rum vid kurian för att åt Arnold
förvärva påvens provision till Uppsala ärkestift, -— Erik hoppades ju
ock, att Arnolds »breff» »brathelikæ» skulle anlända ifrån Rom.
Man behöver ej förutsätta, att någon särskild beskickning avfärdats
av konungen, ej ens att några särskilda skrivelser avsänts till påven,
ehuru detta mycket väl kan ha skett. Det hela kan lika väl ha skötts
genom de vid kurian redan förefintliga prokuratorerna. Kanske var
det just vid detta tillfälle, som Nicolaus de Leys visade sig som en så
farlig motståndare till Olaus sak.3 Om arten av argumenten mot
Olaus ger oss brevet en upplysning: han hade vid kurian låtit påskina,
att han var konungens kaplan och rådsherre och ägde dennes
samtycke till valet, och just därigenom hade han erhållit påvens
utnämning. Härtill kunna vi ock tryggt lägga hela den välkända raden av
invändningar mot kapitelsvalet, som mött oss i de tidigare av
konungen inspirerade inlagorna.4 Det är för övrigt tydligt, att man åberopat
sig på dessa skrivelser, väl då i främsta rummet på de danska
biskoparnas nyssnämnda inlaga. Nu är dock att märka att Eugenius,
långt ifrån att medgiva att sådant lögnaktigt förtal utspritts vid
kurian tvärtom särskilt påpekar, att det endast skett inför konungen.
Men även om man godtager denna uppgift5 — brevet skulle väl då
närmast vara föranlett av någon hemställan från Olaus eller hans
1 Akter, s. 97 f. 2 Se ovan, s. 38 ff.
3 Nicolaus de Leys hade för resten redan fore den stora valstriden varit
i konflikt med svenska intressen (jfr E. Hildebrand, Den svenska kolonien i
Rom under medeltiden, HT, 1882, s. 217).
4 Jfr ovan, s. 38 ff., 51 f.
5 Det förefaller ock tvivelaktigt, att man från kungligt håll skulle kunna
anse, att man under förhandenvarande omständigheter något mera avsevärt
skulle gagna Arnolds sak genom att vid kurian utsprida sådana rykten, varom
här är frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
