Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet - Olaus’ tvekan att hänskjuta sin sak till konciliets avgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
NILS SÖDERLIND
Olaus och hans vänner. Några gånger få vi dock liksom kasta en
blick bakom kulisserna. Så berätta t. ex. kanikerna i brevet till
kardinalerna av d. 3/9 14331, att deras motståndare ständigt
spionerade på dem och att det därför var förenat med stor fara att sända
dokument eller budbärare till kurian, att deras utskickade måste
resa långa och besvärliga omvägar, därför att deras nuntie en gång
blivit tillfångatagen och plundrad på allt och att en annan gång han
hade jämte en stor mängd dokument gått förlorad vid ett
skeppsbrott.2 En blixtbelysning över läget ge de tre biskoparnas farhågor
om de straffåtgärder, Erik helt visst skulle vidtaga mot Olaus
vänner, om deras protestskrivelse komme till hans kännedom.3 Olaus
vänner gingo ej längre säkra för konungen! Efter det att Arnold
tagit Uppsala ärkestift i besittning tillspetsade sig tydligen
situationen — naturligt nog förresten. Kapitulares ha ock ansett sig
böra vara förberedda på det värsta och protesterade d. 13 okt. på
förhand mot de uttalanden mot biskopsvalens frihet och mot
ärkebiskop Olaus, man möjligen skulle komma att avtvinga dem.4
Var befann sig Olaus själv under dessa farofyllda dagar?5 Vad
gjorde han för sin sak? Vilka tankar sysselsatte honom? Dessa och
liknande frågor, som ovillkorligen tränga sig på en, kunna numera ej
alla få sitt svar, ehuru Olaus’ förut omnämnda, odaterade
promemoria till ledning för hans till kurian resande ombud i detta avseende
är av utomordentlig betydelse.6 Han är ej längre vid kurian i Rom
’ 1 Akter, s. 88 ff.
2 »Ac denique in maximum ipsius cause preiudicium sic ab adeursariis
cause nostre et regnj hostibus obseruamur et circumcingimur, vt non nisi cum
extremo periculo documenta aut nuncios de patria valemus emittere, ymmo
cogimur longissimos et difficilimos viarum circuitus querere, propter que
quidam nuncius noster semel captus et omnibus spoliatus aliaque vice cum
magna parte documentorum cause naufragio periit.»
3 Jfr ovan s. 53 f. 4 Akter, s. 100 f.
5 Den 22 och 24 aug. 1433 göres för hans räkning servitieinbetalningar i
Rom (om han själv var närvarande i staden är dock synnerligen ovisst, jfr
Akter, s. 85 ff.). Den 19 sept. är han emellertid med säkerhet i Rom (Akter,
s. 92). I slutet av 1433 eller i början av 1434 är han i Strassburg eller någon
plats i denna del av Tyskland (jfr Akter, s. 104 ff.), den 28 febr. 1434
befinner han sig i Strassburg (Akter, s. 108 ff.).
6 Promemorian (Akter, s. 104 ff.) är, som sagt, utan datering och
ortsbestämmelse. Det kan emellertid av olika skäl vara av intresse att närmare
undersöka när och var den är skriven. Terminus post quem ger sig därvid av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
