Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet - Påvens hållning kommer även Erik att vända sig till konciliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 75
Biskop Arnolds hastiga bortgång har på samtiden gjort det
största intryck, i ett brev till baselkonciliet av d. 4 mars 1435 heter
det, att han dött »liksom genom ett, som vi tro, gudomligt mirakel».1
Snart visste man att berätta, att han på grund av Sancte Eriks vrede
fått sin helsot utanför Uppsala domkyrkoport2, hans vederdelomän
läto påskina, att han i Arnö avlidit av en smutsig sjukdom liksom
fordomtima konung Antiokus och ännu ett halvt sekel senare mindes
man hur han efter sin död ej kommit att vila i vigd jord3 utan myllats
ned uti trädgården vid Arnö ärkebiskopsgård.4
Konung Erik hade ej haft stor framgång i sina bemödanden
att hos påven söka få Olaus val upphävt. Han har nog också så
småningom kommit att inse det lönlösa i dessa sina försök — Eugenius
sista brev kunde ej ha lämnat honom i okunnighet om på vilken sida
de påvliga sympatierna befunno sig5 — och vände sig därför d. 8
maj 1434 med ett brev till konciliet i Basel6 och framförde sina
klagomål över ärkebiskop Olaus och en slesvig-prelat, vilka betecknades
såsom konungens arga fiender. Olaus utmålades därjämte som en
bedragare7, som med lögn och falskhet svingat sig upp på den svenska
ärkebiskopsstolen. Deras utnämning hade länt hans konungsliga
rätt till stort förfång, då den stred mot de sedvänjor, som av ålder,
iakttagits i hans nordiska riken.8 Därför anhöll han, att konciliet
måtte lägga sig ut för hans sak hos påven, enär denne skänkt hans
1 Akter, s. 138.
2 Karlskrönikan, SFSS, 17: 2, s. 21.
3 Med ännu kraftigare fantasi målar krönikans författare biskop Arnolds
död och »begravning»:
»I arnöö tholde han then nödh
ther bleff then orätta biscop dödh
hans thiänare huggan swa allan j palta
j tunnor the han tha salta
til danmark förde the han
then ondha forbannada man».
4 Historiska handlingar, VIII, s. 62.
5 Jfr ovan, s. 63.
8 Akter, s. 118 ff.
’ ». . . quidem pretensus magister probatur Olauus qui, veritate supressa
et falsitate sugesta, ad ecclesiam Vpsalensem erga apostolicam sedem se
pro-curauerat exaltari.»
8 Dessa påstådda sedvänjor och rättigheter äro desamma, som hävdats
i tidigare brev. Jfr ovan s. 38 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
