Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. IV. Valstriden drages inför baselkonciliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
NILS SÖDERLIND
båda fiender sin hjälp och sitt bistånd.1 — Detta konungens brev
upplästes i konciliet vid den generalkongregation, som hölls d. 3
juli. Sedan enligt övlig sed tvenne av kyrkomötets advocati
utvecklat de skäl, som talade för och emot, remitterades frågan till
deputationerna.2 Omkring två veckor senare är konciliet färdigt med sitt
svar (dat. Basel d. 15/7 1434).3 Hade konungen av synoden väntat
ett uttalande till sin förmån, måste han ha blivit åtskilligt besviken.
Konciliets ställningstagande —■ om man nu kan kalla dess skrivelse
så4 — tycks vara helt dikterad av de grundsatser, man i juli förra
året proklamerat. Naturligtvis kunde man i Basel ej bryskt stämpla
Eriks anspråk som stridande mot all kyrklig ordning. Detta skulle
utan tvivel kunna leda till allvarliga förvecklingar mellan den danske
konungen och konciliet. Så förklarar man sig väl villiga att så långt
möjligt var komma konungen till mötes, men att denne av detta
vaga uttalande ej hade något att hoppas, framgick med all tydlighet
redan därav, att inflätad i mängden av artiga fraser därjämte fanns
en i allmänna ordalag avfattad uppmaning, vari konungen
uppfordrades att skydda kyrkan och hennes prelater och att upprätthålla
och värna hennes och deras rättigheter.5
Utan att avvakta baselkonciliets svar på den hänvändelse, han
gjort till detsamma, hade emellertid konung Erik till Uppsala vågat
sända den norske prelaten, prosten Torlav, för att administrera det
1 Konungen beder konciliet »informare sanctissimum dominum nostrum
atque efficere penes ipsum, quatenus nos in iuribus, statutis et consuetudinibus
nostris, quemadmodum ceteros mundj reges et regna iuribus suis et statutis
gaudere sinit, dimittere et conseruare dignetur, non artando nos ad
inconue-niens».
2 Haller, a. a., s. 139.
3 Akter, s. 130. — I konciliets svar säges att man genom biskoparna Ulrik
och Nicolaus »pridie» mottagit konungens brev. Då enligt protokollet (Haller,
a. a., III, s. r39) brevet upplästes vid generalkongregationen d. 3/7, synes
tidsbestämningen mindre exakt. Lindblom också tvekande »pridem».
4 Dalin (Swea rikes Historia, II, s. 655) fattar, som Söderberg (a. a.,
s. 22 not 4) framhåller, med orätt denna konciliets skrivelse som en dom.
5 »Exortatur autem tuam regiam celsitudinem, quatenus ecclesiam, Christi
sponsam, eiusque prelatos in suis liberatibus recommissis fauorabiliter sub tua
proteccione ipsam et ipsos tuendo et conseruando, prout catholici reges tui
antecessires facere soliti sunt, suscipere velit, vt inde aput redemptorem,
ip-sius ecclesie sponsum, felicitatis premia consequi mereatur ipsaque militans
ecclesia tuo statui gloriose et honorifice vt mäter beniuola ac propicia fauoribus
omnibus oportunis semper assistat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
