Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. V. Engelbrektupprorets utbrott och kyrkostridens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435
93
Knut i Linköping och domkapitlet därstädes återkallar sin fullmakt
för biskop Nicolaus af Växjö att vara deras prokurator vid konciliet
i Basel.1 Aktstycket ifråga, som tydligen uppsatts omedelbart efter
biskop Knuts återkomst till Linköping från stocksholmsmötet i
början av september2, är nämligen i huvudsak en anklagelseskrift mot
konungen. Och hans tyranniska framfart skildras i synnerligen mörka
färger.3 »Per vim et metum» hade rådsherrarna i Vadstena tvungits
att uppsäga Erik tro och lydnad. De hotades därför nu »om ock
oförtjänt», med konungens hämnd. Riket synes i sitt bestånd vara
hotat, vartill ock bidrog att konung Erik i angränsande farvatten
underhöll en stor mängd pirater. Dessa olyckor uppgavs ha
uppkommit dels »på grund av de våldsdåd, som kungens fogde på Västerås
slott gjort sig skyldig till», dels »på grund av vår herre
uppsalaärkebiskopens landsförvisning». Till sist klagar man över »outhärdliga
pålagor». Och alla dessa klagomål, som genom notarius publicus
offentligt anföras och i notariatsinstrumentet intagas, omtalas som
»få av många».4
1 Akter, s. 131 ff. — Jfr dock Akter, s. 89 och ovan s. 64; det kan vara den
ringa sanningskärnan.
2 Urkunden är visserligen dat. Linköping d. 11 sept. 1434, men i
betraktande av biskop Knuts närvaro i Stockholm vid utfärdandet av de tre
ovannämnda breven av d. ’/« och 12A är det, som Lindblom, a. a., s. 131 not 2,
anmärker, sannolikast att avskrivaren — brevet är nämligen bevarat genom
en vadstenaavskrift — överhoppat ett X och att skrivelsens datum urspr,
varit d. 21 sept.
3 »Item quod dominus rex Dacie personas nostras totumque clerum
eccle-siasticum et presertim prelatos in dignitatibus constitutos, actibus bellicis se
ingerentes, necnon et laycos sapere, detinere carceribus mancipare, tormentis
subicere, verberibus cedere, vulnerare, morti tradere et crudelibus
affliccioni-bus coercere, ecclesias quoque, monasteria et alia pia loca inuadere, frangere,
capere, occupare, occupata detinere, diruere, incendio concremare rebusque
et possessionibus spoliare necnon redditus personarum ecclesiasticarum
vio-lenter tamquam precipuus et capitalis inimicus regni deuastare, rapere,
depre-dari ac in predam abducere seu asportare conatur grauissimisque
commina-cionibus et diffidacionibus cuncta destruere nititur et pretendit, propter quod
vix alicui patere poterit exitus de patria vel de regno.» — Det överdrivna i det
anförda inses lätt.
4 Söderberg, a. a., s. 23 förmodar, att denna svartmålning av Eriks kyrko-
politik gjorts i akt och mening att konciliet skulle få del av densamma och håller
det ock för troligt att de svenska prelaterna och stormännen från att endast
meddela konciliet sina klagomål mot konungen (jfr Akter nr 44, 65, 67, 69)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
