Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. V. Engelbrektupprorets utbrott och kyrkostridens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
NILS SÖDERLIND
Det svenska upprorets ledare ha uppenbarligen varit mycket
måna om att för utländska statliga och kyrkliga myndigheter
framställa det berättigade i deras frihetskamp. Den */3 1435 avgåvo
biskoparna Knut i Linköping och Thomas i Strängnäs å det svenska
riksrådets vägnar till baselkonciliet, påven och kardinalkollegiet en
förklaring om anledningarna till resningen mot unionskonungen:1
Konung Erik, som är väld svensk konung — Sverige är nämligen
valrike, ej arvrike — har »enormiter» och »intolerabiliter» mot den
kungliga ed, han på valdagen inför Henrik, den dåvarande svenske
ärkebiskopen, och alla hans sex suffraganbiskopar högtidligt avgav,
förtryckt land och kyrka och berövat dem all deras frihet. Mot ed
och löfte hade han förlänat utlänningar med slott och fästen och det
på det villkoret, att de efter konungens död skulle hålla dem hans
systerson, hertig Bogislav av Pommern, till handa. Genom ofantliga
gått till att slutligen formligen begära konciliets medling (a. a., s. 24) —
såframt icke detta skett redan genom biskop Knuts och hans kapitels skrivelse av
d. »/, 1434 ( a. a., s. 23 ). När biskop Nicolaus trol. ej långt efter d. "/o 1436
lämnar Basel är han uppenbarligen försedd med en konciliets särskilda
fullmakt att bekräfta den förlikning, som kunde bli följden av förhandlingarna
mellan Erik och hans svenska undersåtar — därjämte hade han också ett annat
uppdrag, ty i ett i Växjö d. 23/s 1436 (i avskrift i TJTJB, C 3, fol. 28) utfärdat
avlatsbrev kallar han sig »a sancta generali Basiliensi synodo ad executorem
indulgenciarum pro reduccione Grecorum per ipsam synodam concessarum
com-misarius in tota provincia Vpsalensi». Vid kalmarförhandlingarna 1436 tycks
emellertid Nicolaus ej ha närvarit; förlikningsbrevet av d. 79 (ST, III, s. 160)
nämner ej hans namn, ej heller talas det där om någon konciliets medling.
Möjligen har dock biskop Nicolaus infunnit sig i Kalmar, innan de delegerade
åtskilts (jfr Söderberg, a. a., s. 25 not 2). I det svenska rådets skyddsbrev
för den svenska kyrkan av d. 25/io T43ö (Akter, s. 147 ff., dateringen enl.
Lindblom, a. a., s. 149 anm.) omtalas fördraget av d. ’/» 1436 som »littera
placita-cionis . . . auctoritate sacrosancti generalis concilii Basiliensis per reuerendum
patrem dominum Nicolaum, episcopum Vexionensem, potestatem specialem
desuper habentem, confirmate». Någon urkund, varigenom konciliets
bemedling uttryckligen begäres, har jag ej lyckats finna. Detta kan dock ha skett
i något nu förlorat aktstycke (att det skulle ha skett genom biskop Knuts
och hans kapitels skrivelse av d. 21/o förefaller mig däremot mindre sannolikt).
Möjligt är ju ock, att det är den svenska kyrkans ombud i Basel, biskop
Nicolaus av Växjö, som, efter mottagandet av magister Christoforus Laurentii
(på uppdrag av uppsalakapitlet?) till Nicolaus ställda vädjan att använda sitt
inflytande till fosterlandets, till den svenska kyrkans och till ärkebiskop Olaus
fromma, har hänvänt sig till konciliet och begärt dess bemedling.
1 Akter, s. 136 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
