Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. V. Engelbrektupprorets utbrott och kyrkostridens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
NILS SÖDERLIND
Utöver de klagomål över Eriks övergrepp mot kyrkan och
hennes tjänare, som ovan ur några av de viktigaste klagoskrivelserna
mot konungen anförts, innehålla de övriga liknande aktstyckena
intet egentligt nytt. Detta gäller även, om vi tänka på sinsemellan
så olikartade dokument som ärkebiskop Olaus skrivelse till
baselkonciliet av d. 2% 14351, rådskrivelserna till högmästaren över Tyska
orden av d. 3/io I4342 och av d. 31/3 14353 eller »allmogens»
klagoskrivelse till underhandlarna vid stockholmsmötet i september 1435.4
Det är samma tankar, som ständigt återvända.
I sin intressanta undersökning »Biskop Thomas’ av Strängnäs
visa om striden för Sveriges frihet»5 påpekar Erland Hjärne, att det
frihetsbegrepp, som möter oss i Thomas’ dikt i första hand är det
som med tidens gängse slagord kallas »libertas ecclesie». Unionstidens
svenska kyrkomän saknade till stor del vad vi mena med nationellt
tänkesätt. Deras politik gick i huvudsak ut på att under vanmäktiga
unionskonungar söka åt sig bevara så stora kyrkliga, politiska och
ekonomiska fördelar som möjligt. Margaretas och Eriks absolutistiska
härskartendenser hade kommit deras liksom de övriga stormännens
förhoppningar på skam. Nu, kanske ock redan tidigare, torde det
väl för flertalet av de svenska prelaterna ha stått klart, att med
»libertas ecclesie» åtminstone för tillfället oupplösligt var förenat
»libertas patrie». Thomas förefaller åtminstone, när han skrev sin
Frihetsvisa, ha insett detta, ehuru hans patriotism snarast är av
medeltida kynne.6
Ända sedan kristendomens första tider i vårt land hade den
svenska kyrkan och den svenska statsmakten varit på det intimaste
förenade. Den svenska kyrkoprovinsen, som åtminstone i viss
mening som enhet betraktat kan sägas vara äldre än det svenska
riket blev ock av en god, sammanhållande kraft vid det svenska
väldets konsolidering och de skildalandskapens rättsliga enande genom
1 Akter, s. 140 f. 2 Styffe, Bidrag, II, s. 261 f.
3 Styffe, Bidrag, II, s. 263 ff.
4 Aktstycket veterligt endast bevarat i Huitfelds referat därav i hans
danska krönika (a. a., s. 781).
5 FHT, 1919, s. 96—134.
6 Svenska Medeltids Dikter och Rim, SFSS, 23, s. 385 ff. — E. Hjärnes
uppfattning av Thomas’ fosterlandskänsla har underkastats en i vissa
avseenden berättigad kritik av E. Lönnroth (Lönnroth, Biskop Thomas’
Frihetsvisa, Scandia, 1931).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
