Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. V. Engelbrektupprorets utbrott och kyrkostridens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 97
landslagen. Kyrkliga förebilder påverkade statslivets utveckling1,
liksom ock enandet ytterst skedde under religiös helgd. Det är av
Gud, som konungen har högsta domsrätten över landets domare.
»Så blev också kyrkans värn ett åliggande för det statsämbete, vars
bärare i konungaedens första artikel svor att älska Gud och den helga
kyrkan och styrka hennes rätt, i dess sjunde att hålla kyrkans och
klerkernas gamla frälse. Kyrkans frihet var en tryggad lem i
landslagens frid.» (E. Hjärne.)2
Men det germanska statsbegreppet sådant det möter oss inom
den medeltida svenska lagstiftningen hade, såsom Erland Hjärne
framhåller3, ännu knappast hunnit att i sig upptaga något av direkt
motsättning till vad utländskt var. Detta kommer ock till synes i
landslagens frihetsbegrepp. Den frihet, som landslagen gav uttryck
åt, var de enskilda samfundsmedlemmarnas, ej samfundets självt.
Hjärne hävdar rent utav, att man icke ens har rätt att i landslagens
stadganden, att konungen skulle »styre och radhe sijna rijke Swerijke
med inländskom mannom och eij uthlänskom» och att ej måtte
»uthlänsker rätter drages in i rijket allmogenom till lagh och rätt»
se ett utslag av »det nationella medvetandets månhet om den egna
statsindividualiteten.»
Landslagens bestämmelser och konungaedens löften hade konung
Erik på det grövsta kränkt. Genom sitt bryska tillvägagångssätt
mot uppsalakapitlet under den sista valstriden hade han drivit detta
från försvar till angrepp. Hans framhävande av statshänsyn hade
även fört svenskarna in på det statsrättsliga området.4 För
uppsala-kanikerna stod det redan tidigt klart, att konungens fordringar
inneburo ett öppet lagbrott.5 Att så även varit fallet för de svenska
biskoparna och de övriga svenska kyrkomännen torde vara visst,
övertygade anhängare av Eriks kyrkopolitik och självhärskartendenser
kunna de svenska prelaterna ej ha varit. Men å andra sidan finns
det, som förut framhållits, intet spår till att de svenska biskoparna
skulle på något som helst sätt ha medverkat vid engelbrektsupprorets
1 Jfr härom t. ex. Harald Hjärne, Kyrkliga inflytelser inom Sverges
äldre statsrätt (BSM, s. 3—10) och K. B. Westman, a. a., passim.
2 E. Hjärne, a. a., s. 129 f.
3 E. Hjärne, a. a., s. 130.
4 Jfr ovan s. 29 f.
5 Akter, s. 15t., 40.
7—32739. Kyrkohist. Årsskrift 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
