Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. V. Engelbrektupprorets utbrott och kyrkostridens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
NILS SÖDERLIND
förberedelser.1 I beaktande av deras politiks över huvud starka
unionella anstrykning torde de åtminstone för tillfället närmast
kunna karakteriseras som ganska neutrala. Att det även bland de
svenska biskoparna fanns stark opposition mot konungens
kyrkopolitik är tydligt nog2, och säkert hoppades de ock på en ny tingens
ordning. Men styrkan av deras opposition försvagades helt visst
icke så litet av deras principiella unionsvänlighet, och sina syftemål
hoppades de väl att vinna med andra medel än upprorets. Den
kyrkliga ekonomiens historia under 1400-talet är mycket
ofullständigt undersökt, men en kommande undersökning skall, som Sjödin
håller för troligt3, sannolikt visa, att Eriks politik lämnade den
svenska kyrkans ekonomiska grundval orubbad. Och om detta
besannar sig, så saknar ju den biskopliga oppositionen sina djupaste
förutsättningar. — Men man kan dock fråga sig, hur det kom sig,
att de svenska biskoparna icke självmant anslöto sig till den
segrande folkrörelse, som för dem tycktes kunna komma att innebära
så stora fördelar. På vadstenarådsmötet i augusti 1434 förefalla
de ju nästan vara de ledande i motståndet mot Engelbrekt. Utöver
vad som redan sagts om arten av deras politiska sympatier skall här
endast några antydningar göras. Betvivlade de månne utsikterna
till upprorets slutliga seger? Sågo de kanske till en början i detta ett
jacquerie av allenast social innebörd eller en hussitisk rörelse riktad
mot dem själva? Eller fruktade de, att upproret skulle även gå ut
över deras ekonomiska besittningar?4 I vilket fall som helst har nog
ett bondeuppror för den tidens prelater och stormän inneburit något
skrämmande och hotande.
Men betydelserna av motsättningarna mellan unionskonungen
och den svenska kyrkan, som blivit en given följd av de långvariga
1 Jfr ovan s. 84 f.
2 Jfr Akter, s. 63 ff., 78 ff.
3 Sjödin, a. a., s. 201.
4 Detta synes ock delvis ha blivit fallet. Jfr DD, I, s. 88. När biskop
Thomas i förmaningsbrevet till Karl Knutsson klagar över de förluster, han
lidit, uppger han bl. a., att Engelbrekt tagit »et skippund fläsk i Rontuna
kirkia, thet togh Joan andersson på hans wegna» (SRS, II: 2, s. 168). Det
nyssnämnda förmaningsbrevet, som torde härröra sig från tiden strax efter
Engelbrekts död (G. Carlsson, Engelbrekt som helgon, s. 240 not 1), visar, att
kyrkan fick lida ganska mycket under dessa oroliga tider, och en rad
bevarade pärmebrev bestyrka delvis riktigheten av Thomas’ klagomål (jfr
Lönnroth, a. a., s. 44 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
