Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. V. Engelbrektupprorets utbrott och kyrkostridens slut - Olaus’ hemkomst och stridens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN 1432-1435 99
tvisterna om ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432, ha varit stora nog.
Den svenska generalkonfederationen i Vadstena 1434 framtvangs
genom Engelbrekts överlägsna maktresurser. Men enigheten hade
nog inte blivit så pass stor, som den blev, om inte även hos de båda
högsta klasserna funnits en viss resonans för Engelbrekts syften. Och
det, som i första hand för biskoparna banade vägen över till det
nationella lägret, var helt visst det motsatsförhållande till konungen,
vari de genom den stora uppsalatvisten kommit. Hade det högre
kleresiet och det med detta nära allierade högfrälset vänt sina vapen
mot Engelbrekts skaror, hade den svenska’ frihetskampen måhända
rent utav fått en annan utgång, och i vilket fall som helst hade det
gentemot utlandet i utomordentlig hög grad förminskat dennas
prestige. Nu blev det i stället en de andliga och världsliga
samhällsklassernas endräktiga samverkan till svensk frihets värn mot danskt
förtryck, en samverkan, som skänkte oss ett fosterland och som
gav upphov till en medveten svensk nationalkänsla. Det kyrkliga
frihetsbegreppets överförande på det svenska fosterlandet, såsom
det faktiskt sker i Thomas visa om striden för Sveriges frihet, gav åt
den spirande nationalkänslan en efter medeltida måttstock säreget
fast och helgjuten form.
I huru hög grad den kyrkliga striden påverkat stormännens,
köpstadsmännens och allmogens tänkesätt mot konung Erik låter
sig ej längre med någon större grad av visshet fastställas. Det enda
dokument, som skulle kunna tänkas ge uttryck åt speciella
allmogetankar är »allmogens» klagoskrivelse till underhandlarna vid
stockholmsmötet i september 1435.1 Men med »allmoge» menades under
medeltiden något annat än i våra dagar2, skrivelsen är tydligen
inspirerad av Engelbrekt själv och troligen författad av någon
uppsala-klerk.3
Men vi återvända nu till den så häftigt omstridde
uppsalaärkebiskopen, där han befinner sig i Basel. Som vi erinra oss
inkorporerades Olaus personligen vid konciliet först d. 23/7 1434, där han av
1 Arild Huitfeld, a. a., s. 781 f.
2 Jfr K. F. Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltidsspråket, X,
12 a: i, s. 30.
3 Märk hur väl urkundsförfattaren tycks känna till uppsalaförhållandena!
— Besannar sig denna iakttagelse om aktstyckets författare bestyrker detta
på ett förträffligt sätt vad ovan (s. 87 ff.) framhållits om uppsalakanikernas
politiska sympatier vid denna tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
