Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. V. Engelbrektupprorets utbrott och kyrkostridens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM UPPSALA ÄRKEBISKOPSSTOL ÅREN I432—-1435 111
att orda. Man skulle ju kunna vänta, att den nye ärkebiskopen efter
den behandling, han rönt av sin konung, skulle vara att räkna till
dennes bittraste motståndare. Men Olaus var en övertygad
anhängare till unionen, givetvis då en union med inskränkt och kringskuren
konungamakt, och han arbetade ock enligt sina episkopal-unionella
åsikter, såsom Ericus Olai uttrycker sig, »fidelissime pro rege».1
Så återstår då endast till slut att ett ögonblick dröja vid de
ekonomiska utgifter, ärkebiskop Olaus och uppsalakapitlet hade att
fullgöra i samband med ärkebiskopsvalet 1432 och den därom
utbrutna striden. Som vi minnas hade Olaus d. 24/8 1433 som
avbetalning på commune servitium och tre servitia minuta till den
apostoliska kammaren inlevererat en summa om inalles 50 floriner. Han
fick vid detta tillfälle fyra månaders uppskov med ytterligare
inbetalningar.2 Nästa gång vi få höra något om Olaus’ inbetalningar till
den påvliga kammaren är i augusti 1435, då han dit erlagt en avgift
på tre floriner (enligt Lindblom sannolikt för beviljat
betalningsuppskov)3, och då han den första september samma år får förnyat
uppskov med sina betalningar till kardinalkollegiet omtalas
betalningsterminen som för länge sedan förfallen.3 Om Olaus under tiden
d. 24/8 1433 till d. 1/9 1435 gjort några inbetalningar till kurian, eller
om han har varit i stånd att uppfylla sina betalningsförpliktelser
under den nya betalningstermin på ett år, som han d. 1/B 1435
lyckats utverka, undandrager sig vår kännedom. Vi veta ej ens, om
han under sina korta ärkebiskopstid hunnit fullgöra sina
ekonomiska plikter till den helige fadern i Rom.
Av stort intresse i detta sammanhang är en kvittens till
ärkebiskop Olaus och Uppsala domkyrka för av dem genom Hans Robring
i Lybeck till konciliet i Basel erlagda avgifter (dat. Lybeck d. n/8
I435)-4 Avgiftens art beskaffenhet omtalar ej Hans Robring, endast
att han för baselkonciliets räkning av ärkebiskop Olaus genom Hans
Susselman mottagit »XXV marcha myn ij ore swedesches gheldes».
En ledtråd vid bestämmandet av avgiftens art ger till synes en an-
1 SRS, II: i, s. 134 och 147. — Enligt vad Olaus d. 20/3 till baselkonciliet
uppgiver fordrade konungen senare att ärkebiskopen skulle be om ursäkt för
det som Erik ansåg sig ha att förebrå honom, och Olaus tycks ha varit villig
att avge den önskade ursäkten (Akter, s. 140 f.).
2 Akter, s. 87.
3 Akter, s. 146.
4 Akter, s. 145.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
