Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Helge Kjellin, Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o
helge kjellin
För övrigt torde även för den tvåskeppiga kyrkoformen böra
hänvisas till Gotland, där den räknar icke mindre än 32 representanter.1
Betrakta vi de estniska medeltidskyrkornas inre arkitektur,
finna vi, att ribblösa, vanligen på skarp grad slagna valv, äro i
majoritet, runda ribbor förekomma i kyrkorna på ösel och i Wiek, under
det att rikare profilerade ribbor samt sådana valvanordningar som
stjärnvalv m. m. endast mer sparsamt kommit till användning.
Av det senare slaget kunna endast St. Olaikyrkans kor och St. Olai
gilles sal i Reval (1922 införlivad med det bredvidstående
»Schwarzen-häupter»-huset) anföras som exempel, båda dessa valvbyggnader
från början av 1400-talet. En särställning i Estlands kyrkokonst
intager Karris (estn. Karja) kyrka på ösel genom sin rika
skulpturala utsmyckning, inte bara genom slutstenar vid de runda ribbornas
mötespunkt i valvhjässorna och genom bladprydda hörnkapitäl,
konsoler m. m., utan också genom sina märkliga figurala, av
gotlänningar c:a 1345—50 utförda skulpturer. Gotländska skulpturer kunna
iakttagas även i några andra av ösels kyrkor. Skulpturer i samband
med arkitekturen äro eljest sällsynta i Estlands ofta fästningslikt
enkla, av kalkflis, natursten eller tegel uppförda kyrkor.
Var själva den medeltida arkitekturen enkel, så lades desto
större vikt på inredningens praktfulla utstyrsel, såsom förut
inledningsvis skildrats. Medeltida vägg- och valvmålningar hava icke
kunnat påvisas i Estlands stadskyrkor; däremot förekomma sådana
i några landskyrkor på ösel och i Wiek, vilka målningar hittills
visserligen varit gömda under flera skikt kalkputs men för några år sedan
åter frilagts: — i Röthels (estn. Ridala) kyrka änglafigurer och rikt
draperade apostlar, i Mohn (estn. Muhu) tidigare framtagna målningar,
tydligen av samme mästare och ålder som de i Röthel, slutligen
också Karris kyrkas mer geometriskt dekorativa och något senare
valvmålningar.2 Även i Wolde (estn. Valjala) hava svaga spår av
målningar påträffats.
Några senmedeltida altarskåp av nordtysk karaktär kunna
påvisas i Estland. I Reval fanns för en del år sedan i
Helge-Ands-kvrkan ett dylikt praktskåp, vilket en tid därefter helt olyckligt
uppställts i Revals estniska museum i Katharinenthal, men vilket
man dock avsett att efter välbehövlig konservering återbörda till
1 Helge Kjellin, Die Hallenkirchen, a. a., ss. 12—14.
2 Helge Kjellin, Die Kirche zu Karris, anf. arb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
