Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Helge Kjellin, Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformationen i estland och den. kyrkliga konsten 283
kyrkan; ett annat altarskåp finnes i Nikolaikyrkans Antoniuskapell,
förr dock å kyrkans högaltare. Det förstnämnda skåpet (av år 1483)
är ett märkligt verk av den vittberömde lübeckermästaren Berndt
Notke, St. Görans-gruppens i Stockholms Storkyrka skapare. Detta
skåps mittgrupp framställer pingstundret, den Helige Andes
utgjutande över Maria och apostlarna, medan å flyglarnes innersidor 4
snidade helgonfigurer uppställts. Nikolaikyrkans forna huvudaltarverk,
vilket är ännu större än Helgeandskyrkans, härrör också det från en
namnkunnig lübeckare, Herman Röde, år 1482. Det visar den
vanliga nordtyska altarskåpsgruppens karaktär med upptill rak
avslutning samt i både corpus och flyglar rader av helgonbilder.
Herman Röde var inte blott en duktig bildsnidare utan också,
och framför allt, målare, vilket de på Nikolaialtarets flyglar
förefintliga, väl bibehållna målningarna med scener ur St. Nikolai
och St. Viktors liv bestyrka. Andra altarskåp finnas i behåll i
Nikolaikyrkans Antoniuskapell, i Revals båda muséer, i Arensburgs
museum samt i Karmels kyrka på ösel, det senare ett synnerligen
märkligt arbete, vilket kommer att utförligare behandlas i en
särskild publikation.
I eller över triumfbågen (den stora bågöppningen mellan kyrka
och kor) brukade, som bekant, under medeltiden anbringas ett stort
krucifix. Erhöll det sin placering i triumfbågen, så uppställdes det
vanligen på en över bågen gående tvärbjälke, »trabes», samt fick på
var sida en stående, sörjande figur: Jungfru Maria och lärjungen
Johannes. Någon fullständig medeltida »trabes»-grupp synes icke
hava bevarats i Estland; dock finnes i St. Katharinen ett stort
krucifix och i dömmuséet i Riga Johannesfiguren till en sådan grupp från
Johanneskyrkan i Dorpat. Seden med »trabes» och på denna ett
krucifix mellan Maria och Johannes har dock bibehållit sig även
långt efter reformationens införande, varpå exempel kunna anföras
från dömen och Helge-Andskyrkan i Reval samt från Röthels
landskyrka. I sistnämnda kyrka har konstnären, såsom f. ö. ofta skett,
missuppfattat den skägglösa Johannesgestalten och därför avbildat
även honom som en kvinna. I alla de anförda exemplen på efter
reformationen tillkomna »trabes-»-grupper får man tänka sig, att de
nämnda kyrkorna förut haft en liknande grupp, som av någon
anledning förstörts. Medeltida helgonbilder av trä (ett par t. o. m.
från 1200-talets senare hälft) har jag påträffat i flera av Ösels kyrkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
