Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Helge Kjellin, Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o
helge kjellin
på Runo och även annorstädes, vilka liksom Karmels altarskåp
komma att behandlas i en särskild artikel. Av kyrkornas medeltida
inventarier vill jag, utom gotländska dopfuntar i några öselkyrkor
(Karris, Anseküll1, troligen också Wolde), nämna det mästerstycke i
guldsmedskonst, som år 1474 utförts i Reval av Hans Ryssenberch,
en praktfull gotisk monstrans, vilken f. n. befinner sig i
Eremitage-galleriet i Leningrad.
Vad som här sagts om kyrkorna i allmänhet, gäller också i stort
sett om klostrens kyrkor, dock med det förbehåll, att cisterziensernas
kyrkor, särskilt i arkitektoniskt hänseende, utmärkte sig för en stor
enkelhet. Det rakt avslutade koret brukar sättas i samband med deras
verksamhet. Betecknande för cisterzienserna var, att munkarna
alltid uppförde sina kloster på landet — så också i Estland: Falkenau
och Padis — medan nunnorna sökte sig till städerna — så i Reval.
Dorpat, möjligen också Fellin (estn. Viljandi), vidare i Leal (estn.
Lihula), som fordom nästan hade stadskaraktär, i varje fall var
biskopssäte och en betydande ort. Dessutom hade det berömda
cisterzienserklostret Roma på Gotland också förbindelser i Estland.
Dominikaner- (svartbrödra-) kloster ha funnits i Reval, Dorpat och
Narva, eventuellt även i Neu-Pernau. Franziskaner (gråbröder) äro
kända från Dorpat, Fellin och Wesenberg, varjämte försök till
grundande av kloster i Reval gjordes strax före reformationen.
Dessutom må Birgittaklostret vid Marienthal utanför Reval nämnas,
vars ruin tillhör ett av landets vackraste minnesmärken.
I avseende på den kyrkliga konsten var medeltiden en stolt
tid, med prakt och färg och ögonfägnad. Men folket självt var.
såsom än i dag i de katolska länderna, mer yttre åskådare av kyrkans
skådespel än egentligen deltagare i en församlingsgudstjänst. Det
är reformationens förtjänst att också individen, folket, kom att taga
del i gudstjänsthandlingen. Genom församlingssången blev
allmänheten själv medverkande i kyrkans gudomsprisande, och genom
Ordets förkunnande på folkets eget tungomål kom Gud människorna
närmare. Men i konsthänseende blev reformationens tid en fattig
tid. Man röjde undan, brände upp, förintade. Man skövlade i många
fall hänsynslöst de gamla templen på deras konst. De vackra
målningarna på väggarna och i valven gömdes under kalkens vita, kalla
1 Helge Kjellin, En gotländsk fabeldjursfunt i Estland (Konsthist.
Sällsk. årspubl. 1925).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
