Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Helge Kjellin, Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformationen i estland och den. kyrkliga konsten 285
skikt; de underbara, guldglimmande och konstfullt snidade
altarskåpen och helgonbilderna brändes eller slogos sönder eller slängdes i
lyckligaste fall i någon vrå på vinden. Allt blev kallt och vitt,
spartanskt och nyktert — rent som läran själv. Det dröjde länge, innan
konsten åter kunde blomma upp i kyrkans hägn. Man ställde sig på
förhand avvog emot bildutsmyckning. Man fruktade för återfall i
påviskheten.
Om också brytningen med det katolska i förstone var skarp
och radikal, så kom likväl ändå den gamla traditionen liksom att
återverka på den nya tiden. I en del kyrkor ha t. o. m. vissa katolska
inventarier — även ett och annat altarskåp — fått stanna kvar och
även efter reformationen tjäna gudstjänständamålet. Så t. ex.
altarskåpet i Revals Helge-Andskyrka. Och liksom på sin tid
katolicismen i sig upptagit element av folkets hednatro, så har ej heller den
evangeliska läran kunnat ur folkmedvetandet helt undantränga det
katolska arvet. Reformationen sopade visserligen undan den
katolska helgondyrkan, men denna har ända till våra dagar levat kvar
i sägner och seder, i folktro, t. o. m. i språk och talesätt. För det
forna Livlands vidkommande har den anonyme författaren till en
artikelserie »Hagiologisches aus Alt-Livland» i tidskriften »Der
Katholik» (1903—05) en hel mängd intressanta fall att anföra. Både
ester och letter hava på sin tid låtit katolska helgon övertaga forna
hedniska gudomligheters uppgifter, och dessa helgon hava långt in i
senare tider hedrats av folket — denna dyrkan naturligtvis delvis
också befordrad av den ortodoxa kyrkan. Så t. ex. har St. Anna
anropats som fårvakterska, Jungfru Maria som hästarnas
beskyddarinna eller som hjälparinna vid ledbrott, St. Antonius som skydd för
svinen, St. Laurentius som de fattiges skyddspatron (bland letterna)
eller som räddare ur eldfara (ester och letter), St. Georg som hästarnas
beskyddare mot vargar, o. s. v. Om den katolska tiden minna också
än i dag vissa stadskyrkors namn, vilka de bekommit efter det
titelhelgon, till vars ära de invigts, så t. ex. St. Nikolaus i Reval och i
Pernau, St. Olof i Reval, o. s. v.
Alt-Livland, under medeltiden kallat »Terra mariana», Jungfru
Marias land, var ett av de första länder, som anslöt sig till Martin
Luthers lära. Rörande gången av reformationsrörelsen därstädes
torde det vara nog att hänvisa till Leonid Arbusows 1921 utgivna
stora verk »Die Einführung der Reformation in Liv-, Est- und Kur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
