Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Helge Kjellin, Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformationen i estland och den. kyrkliga konsten 287
storm i all hemlighet lät föra hela det hatade franziskanerkonventet
utanför stadsmuren. De utvisade munkarna togo sedan sin tillflykt
till Lemsal och Kokenhusen. Därmed var det dock ännu ej slut med
stridsämnen och oroligheter: — den 4 maj fördrevos stadens katolska
präster; den 6 maj beslagtog rådet domkyrkans klenoder, även de
privata altarstiftelsernas, och den 8 augusti förhärjades katedralens
inre, varvid altarstenarna slogos sönder och ärkebiskop Jaspar
Lindes samma år i koret uppställda gravvård av mässing bröts ned och
fördes till rådhuset såsom värdefullt material för att sedan gjutas
om för krigsändamål. Några dagar senare förstördes också på ett
skandalöst sätt högaltarets Jungfru Mariabild, vilken i ett rep
släpades till Dünafloden för att undergå »häxprovet». Naturligtvis flöt
träbilden, var alltså en »häxa» och blev som sådan förbränd på
förutnämnda »Kubsberg». Detta var emellertid Rigas sista bildstorm.
I Reval var man icke heller tillfreds med det katolska
regementet, med snikenheten och otukten hos munkar och präster. Särskilt
illa sedda voro dominikanerna, och när en bildstorm den 14
september 1524 även i Reval bröt lös, var det därför i första rummet
deras kyrka, som hemsöktes. Rådet hade visserligen försökt få en
reform till stånd i klostret och t. o. m. påbjudit, att evangeliska
präster där tre söndagar å rad skulle predika för att upplysa även
munkarna, men utan resultat. Och när munkarna i stället i hemlighet
började föra bort klosterskatterna, lät rådet upprätta en förteckning
över inventarierna och taga en del av dessa i förvar på rådhuset.
Även »Schwarzenhäupter»-bröderna återtogo sina sedan 150 år
tillbaka till klostret och dess Katharinakyrka gjorda stiftelser, bl. a.
silverkalkar och patener, en Mariabild av silver med förgylld
monst-rans i handen, en annan bild med en korallkedja och ett gyllene
Guds lamm, rökelsekar, mässkläder m. m. samt det ståtliga, målade,
flandriska altarskåp, som ännu är att se i »Schwarzenhäupter»-huset
i Reval. Hade munkarna sig själva att skylla för den storm av ovilja,
som vid reformationen bröt över dem, så blevo de dock nu utsatta
för allehanda övergrepp även från stadens och rådets sida. Staden
lät t. ex. i källaren under klosterkyrkans kor inlägga en vapendepå,
vars personal ofta förskräckte munkarna genom skottlossning, så att
valven skallade. Då munkarna emellertid icke tycktes vilja
hörsamma rådets många och stränga påbud, blevo de slutligen den
12 januari 1525 utvisade. Klostret inrättades till ett sjukhus, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
