Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Helge Kjellin, Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten 293
pastor i St. Katharinen (1633—1638) och visa dels bakom den 1626
av Fabian Tiesenhausen och Ahrend Diederich skänkta men nu
endast delvis i behåll varande altartavlan (med den Helige Andes
utgjutelse) ett mörkrött draperi, sammanhållet av ett gult snöre, dels
över triumfbågen, där ett snidat krucifix hänger, två mot varandra
vända, uppåt svävande änglafigurer med inskriftsrullar. Målningarna,
som voro mycket illa medfarna och år 1922 under min ledning
konserverades av konstnären A. Tassa, äro visserligen ur konstnärlig
synpunkt föga betydande men dock som en tidstypisk
barockskapelse och på grund av sina estniska inskrifter (ehuru endast
bibelcitat) förtjänta att räddas.
Från själva reformationstiden äro — med undantag av de
förut omnämnda mässingsfaten — inga eller helt få kyrkliga
inventarier i Estland bevarade. Ett par väggarmar av mässing i
Nikolaikyrkan i Reval med årtalen 1557 och 1558, en kalk därstädes (1567)
samt en av Neumann i »Kunstdenkmäler der Stadt Reval» omnämnd,
i Helgeandskyrkan i Reval befintlig målning, »Hiob hånas av sin
fru men tröstas av sina vänner» (1560) Stå reformationstiden närmast.
Från århundradets slut blir antalet nytillkomna inventarier rikare:
klockor i St. Jürgens (estn. Jüri), Jegelecht (estn. Jöelehtme), Jörden
(estn. Juuru) och Hapsal (estn. Haapsalu), kalkar eller andra
nattvardskärl i Kielkond (estn. Kihelkonna), Maholm (estn. Nigula),
Poenal (estn. Nigula), altarljusstakar i St. Petri, St. Trinitatis i
Wesenberg m. m.
Samtidigt med reformationens förnyelse av religionen skänkte
humanismen människorna ett nytt livsbejakande innehåll.
Självförtroendet och individualitetskravet växte därmed, och människorna
började förhäva sig inför varandra och inför Gud. Man strävade efter
den bästa platsen i kyrkan både under livstiden och efter döden, ty
långt in på 1700-talet var det en sed bland de förnäme att låta
begrava sig innanför kyrkans murar. Rikt snidade, ofta praktfulla
adliga sköldemärken och vapen samt målade eller snidade
epitafier eller andra minnestavlor upphängdes på kyrkornas innerväggar;
de politiska omvälvningarna i Estland (revolutionen 1905 och
världskriget med dess nya statsbildning) ha tyvärr på många håll medfört
antingen ett förstörande eller åtminstone avlägsnande av dessa
kyrkoprydnader. Med de humanistiska idéerna följde renässansens
återupplivade antika skönhetsvärld: hermer, masker, antika kapitäl och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
