Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Axel Nelson, Johannes Trithemius’ skrift: »Questiones in euangelium Ioannis»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 oo
axel nelson
För att nå fram till en ren och oförfalskad bibeltext
krävdes icke blott ett nytt, varje godtycke uteslutande, mekaniskt
verkande sätt att mångfaldiga texten (vilket vanns genom
uppfinningen av boktryckarkonsten, som också från första stund
utnyttjades för bibelns spridning), utan även en kritisk metod, som
förstod att riktigt skilja mellan sant och falskt i den brokiga
texttraditionen; den tillhandahölls av humanisterna.
Den italienska humanismen, som under sitt segertåg
suc-cessive influerade på och hyvsade även folken norr om Alperna,
var föregångaren även på det bibelfilologiska området. Den
grammatiska och lexikaliska kunskap, som är grundvalen för
varje filologiskt arbete, ägde humanisterna först och främst då
det gällde latinet, men även i viss utsträckning i fråga om de
bägge övriga heliga fornspråken, särskilt grekiskan. För
eftervärlden är 1400-talets störste italienske humanists, Laurentius
Vallas, namn framför allt förbundet med hans arbeten De
ele-gantiis latinae linguae libri VI (epokgörande inom
grammatikstudiet) och Declaniatio de falso credita et. ementita Constantini
donatione (vägröjande inom den historiska kritiken); nästan lika
märklig är hans insats på den bibliska filologiens och
textkritikens område. Med sitt arbete In Latinam Noui testamenti
inter-pretationem ex collatione Grecorum exeniplariuni Adnotationes
visade han — för Nya testamentets vidkommande —, vilken
riktigare latinsk bibeltext stode att vinna genom en jämförelse
med originalet. Arbetet, som förelåg fullt färdigt 14491, vann
gillande och erkännande såväl av påven Nicolaus V som av
kardinalerna Bessarion och Nicolaus Cusanus, men blev dock
icke tryckt förr än år 1505, då Erasmus Roterodatnus hos
Josse Badius Ascensius i Paris under nyss anförda titel2 utgav
später so —; nam quilibet lector in ordine Minorum corrigit ut vult, et
similiter apud Praedicatores, et eodem modo scolares, et quilibet mutat quod
non intelligit». Det var denna av Roger Bacon så skarpt klandrade
Paristext, som övergick i de tryckta bibelupplagorna. Om »exemplar
Pari-siense - och dess betydelse se F. STUMMER, Einführung in die lateinische
Bibel (Paderborn 1928), s. 149 ff.
1 Se G. Mancini, Vita di Lorenzo Valla (Firenze 1891), s. 238.
2 Se Ph. Renouard, Bibliographie des impressions et des ccuvres de
Josse Badius Ascensius imprimeur et humaniste 1462—1535, T. 3 (Paris
1908), s. 344.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
