Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Axel Nelson, Johannes Trithemius’ skrift: »Questiones in euangelium Ioannis»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
axel nelson
han i likhet med de italienska humanisterna var i högsta grad
nationellt betonad. I det utmärkta referat, som W. Kaegi ger
av en av Walsers märkliga otryckta föreläsningar1, framhålles,
att den tyska nationalkänslan i sin moderna form räknar
Wim-phelings »Germania» och Huttens »Arminius» till sina tidigaste
dokument; hit torde man ock kunna räkna Johannes Trithemius’
historiska arbeten, vilka han avsiktligt utarbetat till den tyska
nationens förhärligande.2
1 Se Walser, anf. arb., s. LV. Kaegi säger här bl. a.: »Unter den
unausgeführten Planen Walsers war es sein bedeutendster, die Renaissance
darzustellen als eine von Italien ausgehende mächtige historische Fuge, die ein
Volk Europas nach dem andern ergreift, die Geistesgeschichte eines jeden
vorwärtsführt nach dem selben Rhythmus, den Italien erlebt hatte, und die in
jedem der nördlichen Völker die Blüte seiner eigensten nationalen Kräfte
vorbereitet und auslöst. Jener Meinung, die ja auch für Italien aufgestellt
worden ist: der Humanismus habe für die nördlichen Völker einen Bruch
in ihrer Eigenentwicklung und eine fremde Maske bedeutet, setzte Walser
die Tatsache entgegen, dass nicht nur in Italien die Wiedererweckung der
Antike als patriotische Tat empfunden wurde, sondern dass auch in
Frankreich und Deutschland das Eindringen des Humanismus ein Erwachen des
nationalen Bewusstseins und eine Besinnung auf die eigene Vergangenheit
bedeutete.» Det förtjänar anmärkas, att denna Walsers tes tillämpad på
den nationella historieskrivningen i Sverige ger vid handen, att den
humanistiska historieskrivningen efter ansatser hos bröderna Magni vid mitten
av 1500-talet slår ut i sin fulla blom först på 1600-talet; då först
utlöstes hos de svenska historieskrivarna de nationella stämningar, vilkas
motsvarighet hos de sydliga folken fått sitt litterära uttryck århundraden
tidigare.
2 I företalet till Tom. 2 av Amiales Hiisaugienses (S:t Gallen 1690^,
s. 6 säger Johannes Trithemius: Nam mei, ut nosti, propositi fuerat inter
successiones, & res gestas Abbatum insignis Monasterij tui Hirsaugiensis
per digressum inserere, quæcunque memoratu digna occurrissent, non in
qualibet natione, sed in Germanica tantüm, & de his, quæ vel regno nostro
sunt subjecta, vel intermixta. Germani sumus. in regno Germaniæ vivimus:
nostra imprimis merito curamus: & ideo quod Nobis exteri faciunt, in eos
refundere non timemus. Quis alterius nationis scriptor unquam laudavit
Germanos? Naturligtvis gick dock Johannes Trithemius för långt i sin
nationella iver, när han i sin fornhistoria citerade av honom själv
uppdiktade källskrifter; se härom senast A. hessel, Archiv für
Urkundenforschung, Bd 12 (1931), s. 1 — 5. Angående Johannes Trithemius’
historieuppfattning och historiska författarskap se f. ö. P. Joachimsen,
Geschichtsauffassung und Geschichtschreibuno in Deutschland unter dem Einfluss des
Humanismus, T. I Leipzig 1910; Beiträge zur Kulturgeschichte des Mittel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
