Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 1. Statsindividualism och nationalism kontra universalism. Korstågstanken - 2. Stat och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
3 1
för det enade Italien kämpa mot turkarna och jaga dem ut ur
Europa.1 Sin representant på påvestolen fick denna romantik
i Pius II, vars korstågsplaner tydligt präglas av hans
humanistiska smak för klassiska förebilder och imponerande
proportioner. Kritiserande Nikolaus V:s lojhet pläderade han för ett
korståg i stor stil efter klassiskt mönster, som skulle gå ut på
att helt utrota det turkiska folket.2 En feodal motsvarighet till
denna humanistiska korstågsromantik var den ridderliga
korstågsromantik, som här och var vid furstehoven var en omtyckt
gest. Den ingick som ett led i förhärligandet av de gamla
riddaridealen. Särskilt dyrkades dessa vid det burgundiska
hovet kring Filip den gode. Denne braverade också gärna med
korstågsplaner under uppseendeväckande former.3 Det var
sålunda ej blott kyrkan, som omhuldade korstågstanken. Men
även om tanken ej var död, så hade den dock mist sin kraft.
Den förmådde ej åstadkomma något samlat uppträdande från
kristenhetens sida.
2. Stat och kyrka.
Det kan i förstone förefalla, som om påvekyrkan vid mitten
av 1400-talet på nytt befästats. Den påvliga autokratien
tycktes vara återupprättad, sedan konciliesträvandena knäckts genom
Baselkonciliets misslyckande. Dock var det, som förut
konstaterats, statsindividualismen, som hade hemburit segern. Något
parlamentariskt representantskap för kristenheten behövde
visserligen påven ej längre befara, men därmed riskerades också
universalkyrkans enhet. Det var med hjälp av
splittringstendensernas företrädare, furstemakten, som påven hade tryggat sin
ställning.4 Påvedömet accepterade principen om furstarnas med-
1 Voigt, Die Wiederbelebung des classischen Alterthums I, ss. 338,
396, 588.
2 Se Piccolominis brev till Carvajal "la 1453 (FraknÖi, ss. 16 ff.).
Jfr Bréhier, s. 340.
3 Jfr Huizinga, Ur medeltidens höst, ss. 118 ff, 233 f., 313, 316.
4 Jfr von Schubert, Roms Kampf um die Weltherrschaft, s. 83:
»Die Kirche vor der Vernichtung zu retten und ihre äusserliche Einheit
herzustellen, hatte der Episkopalismus lebendig werden müssen. Die her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
