Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - A. Den inledande metodiken - 4. Ledarens hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2
SIGURD LINDQUIST
lut nödvändigt rekvisit i träningen — i varje fall icke sedan
denna väl kommit igång, alldeles som fallet är vid hypnos. De
tidigare texternas, särskilt yogasütras’, tystnad beträffande honom
är anmärkningsvärd. Emellertid är jag därför ej övertygad om,
att härur måste dragas den slutsatsen, att hans roll är en
senare uppfinning. Betänker man, att alla heliga och viktiga
saker, speciellt av djupare, hemlig art, måste höras, är redan
därav uppenbart, att det över huvud taget ej är möjligt att
avgöra frågan i den riktningen. Snarare ligger det hela så till,
att tidigare texter alltid förutsatte en guru som något alldeles
självklart. Sruti är helt enkelt den enda tänkbara formen för
invigning i såväl kunskap som praktisk övning alltifrån Rigvedas
dagar. Först i mycket sen tid, när skrivna regler därjämte
började få sin betydelse, ansågs det nödvändigt att särskilt
framhäva lärarens vikt och betydelse, och nu uppkomma
tan-trismens och den senare yogans bestämmelser härom.
I de fall, där de kulturella förhållandena lågo till på
liknande sätt, finna vi en analog utveckling på andra håll. I
allmänhet ha vi dock där texter av så sent datum framför oss,
att ledarens uppgift tydligt framträder nästan överallt.
Beträffande Indien hänvisas för övrigt till Methoden. Några
ytterligare exempel hämtar jag från andra områden.
I süfismen ligga förhållandena rätt så klart i dagen.
SNOUCK-HURGRONJE1 anser, att medan å ena sidan vissa gemensamma
regler gällde beträffande grader och metoder, hade å andra sidan
varje lärare utbildat sin specifika art av träning, vilken
varierades allt efter lärjungarnas olika läggning; redan för inhämtande
av lagkunskap och dogmatik ansågs en lärares ledning
oumbärlig, och detsamma gällde i mycket högre grad för en murid,
som säkert aldrig utan en tillförlitlig miirschids eller schaichs
bistånd kunde komma någonstans i mystikens främmande land.
Bei der tariqah, der Methode des tasawwuf, säger
SNOUCK-HURGRONJE, »kam es nicht so sehr auf die Mitteilung von
Kenntnissen als auf die psychische Einwirkung des Lehrers an.»
Schejken prövar först sin murid, och finner han honom lämplig, får
han avlägga ett absolut lydnadslöfte; det gäller verklig
kadaverlydnad: t. o. m. outtalad kritik av mästaren jämställes med otro;
* Chantepie de la Saussaye, a. a. del I, s. 750 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
