Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - II. Det mystiska tillståndet och dess innehåll - A. Positiva fenomen närmast tillhörande sensibilitetens och motilitetens område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYSTIKENS VÄG OCH MÅL
1 59
automatismer såväl förutsätta som förstärka den ibland betygade
känslan av dédoublement, personlighetens fördubbling, välbekant
både bland mystici och eljest. Denna är i själva verket en
naturlig följd av f örekomsten av de tvenne medvetenhetstillstånden
och av den suggestiva, tvångsartade och hallucinatoriska
beskaffenheten av det hypnosartade sekundära medvetenhetsläget. Hon
kände sig tvingad av krafter, som hon ej hade under sin kontroll
— den hypnotiska suggestionens kriterium. Hindren voro helt
eller delvis undanröjda, ingenting motsatte sig förverkligandet i
hennes psyke av vilka ingivelser som helst, de måste i detta
fall erhålla mer eller mindre hallucinatorisk eller automatisk
karaktär. Därmed var också fältet öppet för uppkomsten av
ett sekundärt jag. Jfr nedan s. 206.
Mme Guyon anses ibland vara av en annan typ än
exempelvis Teresa och många andra mystici. Särskiljandet av olika
strömningar inom mystiken kan vara historiskt berättigat. Men
vad mystikens art beträffar är det min uppfattning, att vi, vad
angår det väsentliga, hittills ingen skillnad kunnat konstatera av
psykologisk natur.
Liksom det finnes visioner och auditioner, uppgivas också
i analogi härmed liknande erfarenheter på övriga sinnesområden,
känsel, smak, lukt, allt under betonande av, att det gäller något,
som är artskilt från vanliga sinnesförnimmelser.1 Så Augustinus
i Confess. X: 6: min själ skådar ett ljus, som ej hör rummet till,
den hör ett ljud, som ej förgår med tiden, den förnimmer en
doft, den vet ej varifrån, den smakar en rätt, som glupskheten
ej kan förminska, den fäster sig vid ett föremål, och någon leda
kommer den ej att övergiva det.2 Nouet (1605—1680):
»Après le sentiment de tant de Pères si éclairés et si saints,
ce serait témérité de révoquer en doute ce que tous les théologiens
mystiques enseignent avec eux du nombre des cinq sens spirituels . . .
Tous les maltres de la vie spirituelle conviennent en ce point que
la pius parfaite union que l’åme puisse avoir en cette vie avec Dieu
consiste en cette admirable expérience des sens intérieurs; mais la
difficulté est de savoir auquel des cinq eile appartient proprement,
selon leur sentiment. Tantöt ils semblent 1’attribuer à l’attouchement
qui est le dernier de tous les sens extérieurs et la suprème entre
1 POULAIN a. a. s. 88—90.
2 POULAIN S. IOO.
II — 34732. Kyrkohist. Årsskrift 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
