Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER 2 I
att landet kan komma att läggas under interdikt.1 Men han
tror dock icke, att den helige fadern (här användes uttrycket
»pater noster sanctissimus») skall så behandla sina barn,
»consi-derans quod regnum Angliæ sit inter omnes gentes in religione
Christi præcipuum». Men om »Antikrists lärjunge» skulle
företaga en sådan galenskap, är det en tröst, att en sådan dom
icke gäller hos Gud.2 Härmed kom Wyclif in på frågan om
påven och hans ställning. Sedan han avvisat ytterligare ett par
invändningar, slutar utlåtandet ganska abrupt. Krönikören har
sin förklaring härtill.3
Krönikören i Fasciculi zizaniorum har också bevarat ett
dokument, som han uppger, att Wyclif ingav till parlamentet,
dock icke vilket.4 Man har betvivlat uppgiften, och
naturligtvis är det möjligt, att den är oriktig.5 Det enda parlament,
som skulle kunna komma i fråga, är just höstparlamentet 1377.
Skälet mot uppgiften, att denna skrift var avsedd för
parlamentet, är främst det, att påvebullorna då ännu icke voro
publicerade och att det vore orimligt antaga, att Wyclif skulle väcka
1 Ibdm, s. 264 f. Wyclif hänvisar här till påvens krig mot florentinarna,
och man måste tänka sig möjligheten, att något liknande också kunde ske
mot England, »et levaret crucem ad demoliendum Angliam».
2 ^Sed supposito quod Antichrist discipulus prorumpet in tantam
ve-saniam, unum solamen est quod tales prætensæ censuræ non obligant quoad
Deum.» Här liksom på andra ställen i skrifter från denna tid är nog
uttrycket Antikrist använt villkorligt: Om påven så handlar, är han Antikrists
lärjunge.
3 Ibdm, s. 271: »Et hic fuit impositum sibi silentium super præmissis
per dominum Regem cum concilio regni.» Hade månne bullornas ankomst
blivit känd i vidare kretsar, så att det syntes olämpligt att taga råd av Wyclif?
4 Fasc. Ziz., s. 245 ff.: Libellus magistri Johannis Wycclyff, quem
porrexit parliamento regis Ricardi contra statum Ecclesiæ. Det gällde bl. a
påvebullorna.
5 Shirley är tveksam, Fasc. Ziz., s. xxxii, och Workman. a. a., I,
s. 311, förklarar: »We are inclined to think that Netter’s [krönikörens]
rubric is a mistake.» Jfr också H. H. Walker, Die Kirchenpolitik
Englands unter König Richard dem Ziveiten, I, s. 25, n. Loserth,
Sendschreiben, s. 13, tror visserligen, att denna skrivelse inlämnades till
parlamentet men icke till det, som hölls hösten 1377. Jfr Loserth, Studien,
II, s. 8, not 2 från föreg. s. Det skulle i så fall ha skett i höstparlamentet
följande år, vilket emellertid av skäl, som framgå av vår undersökning,
synes högst osannolikt.
2—36293. Kyrkohist. Årsskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
