Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
GUNNAR WESTIN
företrädare på jorden, är mest av alla bunden vid denna
evangeliets lag. I evangeliet finner han, att Kristus levde i stor
fattigdom (»homo pauperrimus») och avstod från ali världslig
storhet och makt, vilket framgår av Matt. 8: [20] och 2 Kor.
8: [9]. Man bör icke efterlikna någon, icke heller påven, utom
i den mån han själv följer Kristus. Wyclif anser, att Skriftens
vittnesbörd ge vid handen, att påven bör lämna världslig makt
åt den världsliga överheten och även enträget mana
prästerskapet till detsamma. Men Wyclif förklarar sig redo att, om han
misstagit sig i dessa frågor, ödmjukt låta sig tillrättaföras,
»eciam per mortem, si oporteat».1 Om han kunde handla
enligt sin egen vilja, skulle han ödmjukt infinna sig hos påven,
men Gud nödgade honom att icke göra det och hade lärt
honom att lyda Gud mer än människor. Han fortsatte i fogliga
ordalag. Han trodde, att Gud hade förlänat påven rätta
evangeliska ingivelser (»instinctus iustos evangelicos»), och därför
böra vi bedja, säger han, att icke dessa måtte tillintetgöras
genom bedrägliga råd och att icke påven och kardinalerna måtte
ledas att göra något mot Herrens lag. Wyclif manar därför
till bön, att Gud måtte inspirera och leda Urban (»papam
nost-rum Urbanum VI»), så som han börjat göra det, att han med
sitt prästerskap må efterlikna Jesus Kristus i sitt liv, så att de
själva må lära folket att följa dem efter härutinnan. Särskilt
manar Wyclif till bön för påven, att han må bevaras för onda
rådgivare, ty en människas fiender tillhöra hennes eget hus.2
Detta öppna sändebrev eller flygblad kännetecknas av en
konciliant ton, men man kan icke undgå att märka, att Wyclif med
klarhet gör sin grundåskådning gällande rörande Skriftens
avgörande auktoritet, den evangeliska fattigdomen och den
världsliga maktens självständighet. Om Urban VI någonsin kom att
läsa detta sändebrev är ovisst, dock är det’ icke osannolikt.
Ovisst är också, om påven tidigare nåtts av några av Wyclifs
skrifter. Redan våren 1378 utarbetade Wyclif sin skrift
Conclu-, sioncs triginta tres eller som den också kallas De paupertate
1 Ibdm, s. 2.
2 Den upprepade maningen till bön för påven, att han måtte bevaras
för dåliga rådgivare, samt uttrycket »vår påve Urban VI» synas kunna
innebära en hänsyftning på den hösten 1378 utbrytande två-påve-schismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
