Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER
2 I
som voro inblandade i en utrikespolitisk affär, hade i aug. 1378
flytt ur Towern och begagnat sig av asylrätten i Westminster
Abbey. Soldater sändes emellertid dit för att gripa dem, och
vid det tumult, som uppstod i kyrkan, blev en av dem dödad
jämte en annan person.1 Detta var ett allvarligt helgerån, och
värst av allt var, att hovets och särskilt Lancasters intressen
voro förbundna med jakten på de två fångarna. Sudbury, som
var en försiktig man och hovet närstående, kunde dock icke
låta blodsutgjutelse och mord i helgedomen förbliva ostraffat.
Dessutom drev väl Courtenay på saken, varför Sudbury,
»quam-vis tärde, concepta audacia», såsom Walsingham uttrycker det,
framträdde, omgiven av suffraganer, och utslungade en
exkom-municeringsdom över alla i saken skyldiga, även dem, som hade
stått bakom illdådet.2 Emellertid gjorde ärkebiskopen
uttryckligt undantag för konungen, dennes moder och Lancaster, av
vilka den sistnämnde ansågs vara särskilt komprometterad.
Försök gjordes från högsta ort att hindra domens publicering,
och order gavs, att kyrkan, som stängts, skulle återinvigas.
Courtenay fäste intet avseende vid den kungliga befallningen
utan uppläste domen gång på gång och sökte vända folkets
ovilja mot sin gamle fiende Lancaster, vilken dock icke ens
var i England vid tiden för den sorgliga tilldragelsen. Efter
hemkomsten tog han så mycket livligare del på regeringens
sida mot biskoparna. Ett parlament sammankallades, men det
förlades icke till London, där Courtenay och de oroliga
Londonborna, som hade gammalt hat till Lancaster, skulle ha övat
påtryckningar, utan till Gloucester, ett gott stycke västerut från
Oxford. Krönikören vet berätta, att ryktet gick, att regeringen
vid denna tid planerade en väldig beskattning och skövling av
’ Hist. Angl., I, s. 375 ff., har en utförlig’ och färgad skildring. Jfr
Eulogium historiarum, s. 342; Chron. Angl., s. 207 f. Wyclif har själv
beskrivit saken, De Ecclesia, s. 142 f. I alla historiska översikter har denna
episod fått gott utrymme. Så Oman, a. a., s. 14 ff.; Capes, a. a., s. 133;
Cambr. Med. Hist., VII, s. 459 f. Jfr också workman, a. a. I, s. 314 ff.
* Arkebiskopen, med suffraganer, »procedit in publicum, et terribiliter
fulminavit excommunicationis sententiam in omnes qui huic nefario operi
interfuerant, vel qui illis consilium impenderant aut juvamen». Hist. Angl.,
I, s. 379-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
