Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 GUNNAR WESTIN
kyrkans egendom.1 När parlamentet i oktober 1378
sammanträdde, krävde ärkebiskopen i konvokationens namn, att
våldsdådet skulle sonas, men man gjorde från regeringshåll gällande,
att konungen hade rätt att låta anhålla personer, även om de
togo sin tillflykt till en helgedom. Nu tillkallades teologer och
jurister, och bland dem befann sig den namnkunnige
Oxfordprofessorn, som redan var under en vida allvarligare dom från
Rom. Wyclif gjorde en utredning av den kyrkliga asylrätten
och av det speciella fall, som det nu gällde. Han uppträdde
frimodigt till Lancasters försvar.2 Wyclif fastslår, att det var
tillåtligt för konungen att gripa fångar, som togo sin tillflykt
till en kyrklig fristad, och han bevisar detta med hänvisning
till Guds lag i Exodus 21: 14 samt med exempel ur Salomos
historia. Dessutom var det fara för riket, och även detta var
ett skäl. Varje undersåte bör lyda konungen i allt, som icke
strider mot Guds lag, och denna erkänner icke en sådan
asylrätt, som det nu var fråga om. Riket kunde icke bestå,
om kyrkan skyddade upprorsmän.3 Wyclif vände sig också
mot exkommuniceringen, ty en orätt exkommunicering vore
värre än mord. Han ansåg också, att prelaters rätt att fängsla
personer, som blivit exkommunicerade, skulle avskaffas.4 I den
fortsatta utredningen kommer Wyclif in på olika spörsmål.
Naturligtvis kan han icke undgå att undervisa om fattigdomsidealet
och om ödmjukheten för alla sanna Kristi efterföljare och att
framhålla, att kyrkan icke hade några andra verkliga privilegier
än sådana, som äro grundade i Skriften, samt att överheten
hade rätt att befria kyrkan från hennes överflödiga egendom.
Han leddes snart från det speciella fallet i Westminster Abbey
till en allmän, kritisk granskning av prästerskapets och kyrkans
’ Ibdm, s. 380.
2 De Ecclesia, s. 142 ff., utgöres av denna Wyclifs skrift. Att han
där inkorporerade en Sådan särskrift, berodde väl på att ban ville hålla
saken levande, såsom Workman, a. a. I, s. 321, förmodar. Skriften
förekommer också - separat, De ca-ptivo Hispanensi. Se Shirijey-Loserth,
Catalogue, s, 14. Den motsvaras dock blott av kap. VII i De Ecclesia,
medan skriften i sin helhet tydligen omfattade även de närmast följande
kapitlen.
3 Ibdm, s. 151.
4 Ibdm, s. 156.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
