Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R
53
hennes huvud.1 Wyclif opponerar mot olika invändningar, när
det gäller kyrkan, bl. a. konceptualismens förnekande av att
kyrkan vore »res», d. v. s. existerade såsom Kristi kropp. Här
kommer således realisten Wyclif till tals gentemot via moderna.2
Ingen lokal eller synlig kyrka är identisk med denna universella
kyrka, Kristi kropp, enligt i Kor. 12.
I andra kapitlet argumenterar Wyclif vidare mot påvens
anspråk, han nämner Bonifatius’ krav på furstarnas underkastelse,
och han opponerar energiskt mot att påven skulle vara kyrkans
huvud, alldenstund han kanske icke ens tillhör de till saligheten
predestinerade utan de förtappade. Påven vet således icke, om
han ens tillhör kyrkan. Ingen påve borde påstå, att lydnad
för honom vore nödvändig för saligheten. Den kristne vinner
Guds nåd på annat sätt än genom honom. De första
århundradenas kristna äro exempel därpå.3 Men nu tackar Wyclif
Herren, emedan han gett kyrkan ett sådant överhuvud som Urban
VI (»virum evangelicum Urbanum sextum»), vilken, såsom han
hoppades, skulle låta Kristi lag råda och även låta det falska
anspråket på lydnad för påven såsom salighetsvillkor falla.4 För
den kristne gäller det att rådfråga Skriften i allt vad påven
bjuder, ty Kristi liv och lära är den spegel, i vilken de kristna
kunna finna vad som är rätt och vad som är häretiskt. Detta
är ett skäl, varför varje katolik bör lära känna Skriften. Men
nu invänder man, menar Wyclif, att lekmännens tro på sina
präster och biskopar skulle alldeles undergrävas, tilliten till
kyrkans kanonisering av helgon falla och hela den kyrkliga ordningen
vackla, om man började tvivla på att de tillhörde den sanna
kyrkan, de predestinerade. Detta avskräcker icke Wyclif, utan
han genmäler, att den troende lekmannen har Kristus som sin
präst, herde, biskop och påve.5 Endast om den kristne
set-goda frukter i sin herdes liv och verk, bör han hålla honom
1 Ibdm, s. 17.
5 Ibdm, s. 20. Jfr s. 119.
3 Ibdm, s. 35.
4 Ibdm, s. 37 f. Detta är således skrivet kort efter Urbans tillträde
till påvestolen, vilket skedde i april 1378. Någon påveschism märks icke
ännu.
s »Quilibet laicus fidelis tenetur credere quod habet Christum
sacer-dotem suum, rectorem, episcopum atque papam.» Ibdm, s. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
